Katarina Pettersson

Förra veckan fick jag ett överraskande samtal och plötsligt hände det massa saker väldigt fort. Jag gick på intervju och plötsligt hade jag bestämt mig för att säga upp mig. Det är fortfarande obegripligt för mig och känns som en dröm ungefär. I fredags skrev jag på papper och hela helgen har jag haft tankarna på det nya jobbet och på samtalen där jag tillkännager detta för mina kollegor och chefer, barn och föräldrar osv. Idag har varit en ganska sorglig och mentalt ansträngande dag, jag är helt slut och har dunkande huvudvärk. Direkt när jag kom till jobbet på morgonen berättade jag det för mina kollegor och det blev en väldigt känslosam stund med massor av tårar. Självklart var alla superglada för min skull precis som jag visste att de skulle. För jag har nämligen världens bästa kollegor! Det känns tråkigt att jag inte längre ska jobba med dem men samtidigt så ser jag fram emot det nya jobbet så otroligt mycket :-)

På kvällen har vi ätit på restaurang och det blev lite av känslan "sista kvällen med gänget". Förutom jag är det nämligen två till som slutar, å tre av nio är ju rätt många... Nu ska jag bara vila upp mig så jag orkar med resten av veckan :-)