Katarina Pettersson

Söndagen den 17 juli åkte vi till Aten. Vi landade rätt sent på kvällen, vid halv nio grekisk tid tror jag det var. Vi hade bokat en natt på ett hotellrum i Aten och vid flygplatsen bestämde vi oss för att bara hoppa på en buss som vi trodde åkte in till centrala aten. Jag tänkte att det kan väl inte vara så svårt att hitta en adress i en stad. Jag har blivit ite mer modig och avslappnad när det gäller såna beslut och måste inte ha full koll och kontroll över allt som jag behövde mer förrut. Det löser sig ju alltid på något sätt. Och det gjorde det den här gången också, vi hoppade av när vi tyckte att vi åkt lagom länge och att vi borde vara någonstans i relativt centrala aten, det var vi.
Jag blev förvånad över att det inte var en mer storstadskänsla man fick, aten är ju ändå greklands huvudstad. Vi köpte en karta och hittade till en tunnelbanestation. Hotellet vi bokat låg i utkanten av staden och vi skulle bara behöva byta tunnelbana en gång och åka längst ut på den linjen så skulle vi vara i närheten av hotellet. Problemet var bara att när vi skulle byta linje blev vi varse att den linjen tydligen var avstängd och skulle öppnas morgonen därpå igen. Aja vi traskade upp och lyckades hitta en taxi istället. Han släppte visserligen av oss vid fel hotell. Vi bodde på Faros 2 och han släppte av oss vid Faros 1 men det var i närheten så det var ju ingen fara. Hotellet var rent och fräscht och personalen trevlig. Vi gick ut en sväng i närområdet och alla greker man stötte på var trevliga men staden imponerade inte alls på mig faktiskt. Vi försökte hitta ett internetcafe för att ta reda på lite mer exakt var vi skulle åka med bussen följande dag men vi lyckades inte med det. En trevlig man på hotellet visste dock på ett ungefär var busscentralen låg och ringade in det på vår inte så briljanta karta och vi gjorde upp planer för nästkommande dag.
Vi hade läst och hört att resan skulle ta ungefär 3-4 timmar med buss och så någon timme till med färja så skulle vi vara framme på Zakynthos. Vi ställde klockan och gick upp vid åtta och tog vår packning och checkade ut. Vi hade bestämt att taxi till busscentralen var det bästa alternativet framförallt eftersom vi inte visste exakt var det låg och frågade om en i disken på hotellet. Hon var lite upptagen men svarade något om att hon försökt få tag på någon men inte lyckats så vi gav oss ut på gatan för att leta reda på någon istället. Vi fann rätt många bara några hundra meter bort problemet var bara att de tydligen strejkade så det var ingen som ville köra oss.
Jaha tänkte vi och började fråga efter närmsta tunnelbanestation och den låg ungefär 5-10 minuter bort. Den var såklar proppad eftersom ingen kunde åka taxi men efter ett tag lyckades vi komma fram till den stationen vi tyckte låg närmast den ringen hotellpersonalen ritat kvällen innan så vi klev av. Där frågade vi och fick ett väldigt trevligt bemötande av tunnelbanepersonalen som försökte förklara så tydligt och bra som möjligt. Det var lite höger och vänster och en promenad på femton minuter bort enligt deras förklaringar. Vid det här laget hade jag insett att min mobil (den enda klockan vi hade på oss) fortfarande gick på svensk tid och att vi pga det redan var en timme efter i planerna. Men det var ju inte så mycket att göra åt saken och vi hade ju egentligen inte bråttom så vi bara fortsatte att gå. Jag tycker nog att aten är den svåraste staden att orientera sig i med hjälp av en karta, iaf om den är av den kvaliten som våran var. Det kanske kan bero på att greker inte har samma alfabet som vi eller något annat jag vet inte... Men det är nog även den stad med trevligast och mest hjälpsamma befolkningen som jag varit med om. Man hinner inte ens fråga om hjälp för misstänker de att man undrar något så kommer dem gladeligen till undsättning.
Trots att vi hade svårt att hitta, vi visste inte riktigt vart vi skulle och när vi frågade oss fram fick vi ibland lite motsägande direktioner, misstänker att det berodde en del på språket och att vissa kanske tänkte närmaste busshållsplats och inte central. Tur är det att varken jag eller Kjell tappar humöret i första hand och att vi inte är i desperat behov av varken mat eller toalett för vi hade inte ätit så värst mycket mat på söndagen och inte något alls på måndagsmorgonen och det tog lite drygt två timmar från hotellet till busscentralen och när jag tänker efter gick varken jag eller kjell på toaletten förrän vi kom fram till hotellet ett x antal timmar senare. Det var rätt varmt i aten, säkert runt 35 och där gick vi runt med våran packning och visste inte säkert hur vi skulle gå men trots det lyckades vi faktiskt hålla humöret uppe och självklart kom vi såklart fram tillslut. Bussen gick vid ett ungefär så vi hann äta några toasts på busscentralen och sedan bar det av mot Zakynthos.