På jobbet
Jag sitter och väntar på att klockan ska bli fem, då ska vi ta tåget in till stan. Den sista kvarten har jag varit alldeles för seg och rastlös för att kunna arbeta så jag började surfa runt lite och nu är min mage helt i uppror. Jag gick ju självklart in på reals hemsida och bara jag tänker på dem så börjar det pirra något fruktansvärt i magen och när jag också fick se dem så blev det lite för mycket, fick stänga ner sidan på en gång. Hur ska det då gå att se matchen imorgon, jag kommer ju smälla av eller nått.
Innan matchernas match är det två andra viktiga matcher. Vi möter Enköping, som vi brukar ha rätt svårt för. Jag är riktigt sugen på att ändra på det och se till att det blir en härlig vinst imorgon, vi får se hur det går... o så direkt hem till killarnas match, hoppas på en vinst där med.
Jag kan säga att i morse var första gången på mycket länge som jag önskade att jag hade haft ett körkort. Jag vaknade vid sextiden och såg att det var regn på fönstrena och tänkte att det är ju inte så kul att cykla i spöregn, hörde en hel del vind som slog mot huset och tänkte att det är ju ännu jobbigare att cykla om det blåser mycket. Hoppades att det skulle avta och helt sluta på en timme men nepp det gjorde det inte. Jag tog faktiskt vinterjackan för första gången, det hade jag visserligen inte gjort om det inte var för att vi skulle vidare in till stan nu, på cykeln vet jag ju att jag brukar bli varm. Men jag hade bara tunt linne under och tunna fingervantar och min kära halsduk, jag valde dock att åka i träningsoverallsbyxorna för jag hade inte någon större lust att gå i blöta byxor hela dagen och det beslutet var jag väldigt nöjd med när jag kom fram och hela jag var dygnsur. Det ösregnsnöade hela vägen och i perioder piskade vinden snön rätt in i ögonen och munnen. Min hjälm fungerar rätt bra som skydd annars, visserligen får jag cykla med huvudet lite neråt så sikten blir väl lite lidande men det funkar. Idag cyklade jag med huvudet rätt mycket neråt för annars fick jag snö rätt i ögonen hela tiden å rätt vad det var när jag cyklade och efter några sekunder höjde huvudet några milimeter hann jag reagera på att det nog kom en stor tall eller grankvist på väg rätt mot huvudet, jag hann inte ducka eller svänga men som tur var hann jag blunda, det kändes som om jag fick en mjuk snöboll rätt i ansiktet ungefär. Men fram kom jag, å stackars eleverna som fick syn på mig innan jag hann in på toaletten för ombyte och kammning såg lätt förskräckta ut, mascara överallt (överdrift, men lite fläckig var jag) och håret lite hur som helst verkade väcka lite uppmärksamhet iaf.
På tal om att skrämmas så tror jag att jag höll på att skrämma slag på en ung premenerande kille på vägen till jobbet. Det var ganska precis efter mitt möte med tallgrenen, då jag hade återgått till att titta rätt bra nedåt på marken istället för framåt, när jag höjde ansiktet såg jag två killar komma gående uppför en liten backe som jag skulle nerför. De hade jackluvorna rejält dragna över huvudet och såg nog inte speciellt mycket längre fram än till sina tår. Jag övervägde att plinga men jag var så nära och tänkte att det kanske skulle få dem att reagera och göra någon sidledsförflyttning som inte skulle vara så bra för mig, de gick ändå rätt bra på kanten så jag fick realtivt gott om plats. Bara det att när jag susade förbi så blev killen närmast helt överrumplad och skrek till och hoppade åt sidan, stackarn.
Nä nu ska jag nog vara lite effektiv igen, nu ska jag in i klassrummet och fixa lite innan det är dags för att åka.
Innan matchernas match är det två andra viktiga matcher. Vi möter Enköping, som vi brukar ha rätt svårt för. Jag är riktigt sugen på att ändra på det och se till att det blir en härlig vinst imorgon, vi får se hur det går... o så direkt hem till killarnas match, hoppas på en vinst där med.
Jag kan säga att i morse var första gången på mycket länge som jag önskade att jag hade haft ett körkort. Jag vaknade vid sextiden och såg att det var regn på fönstrena och tänkte att det är ju inte så kul att cykla i spöregn, hörde en hel del vind som slog mot huset och tänkte att det är ju ännu jobbigare att cykla om det blåser mycket. Hoppades att det skulle avta och helt sluta på en timme men nepp det gjorde det inte. Jag tog faktiskt vinterjackan för första gången, det hade jag visserligen inte gjort om det inte var för att vi skulle vidare in till stan nu, på cykeln vet jag ju att jag brukar bli varm. Men jag hade bara tunt linne under och tunna fingervantar och min kära halsduk, jag valde dock att åka i träningsoverallsbyxorna för jag hade inte någon större lust att gå i blöta byxor hela dagen och det beslutet var jag väldigt nöjd med när jag kom fram och hela jag var dygnsur. Det ösregnsnöade hela vägen och i perioder piskade vinden snön rätt in i ögonen och munnen. Min hjälm fungerar rätt bra som skydd annars, visserligen får jag cykla med huvudet lite neråt så sikten blir väl lite lidande men det funkar. Idag cyklade jag med huvudet rätt mycket neråt för annars fick jag snö rätt i ögonen hela tiden å rätt vad det var när jag cyklade och efter några sekunder höjde huvudet några milimeter hann jag reagera på att det nog kom en stor tall eller grankvist på väg rätt mot huvudet, jag hann inte ducka eller svänga men som tur var hann jag blunda, det kändes som om jag fick en mjuk snöboll rätt i ansiktet ungefär. Men fram kom jag, å stackars eleverna som fick syn på mig innan jag hann in på toaletten för ombyte och kammning såg lätt förskräckta ut, mascara överallt (överdrift, men lite fläckig var jag) och håret lite hur som helst verkade väcka lite uppmärksamhet iaf.
På tal om att skrämmas så tror jag att jag höll på att skrämma slag på en ung premenerande kille på vägen till jobbet. Det var ganska precis efter mitt möte med tallgrenen, då jag hade återgått till att titta rätt bra nedåt på marken istället för framåt, när jag höjde ansiktet såg jag två killar komma gående uppför en liten backe som jag skulle nerför. De hade jackluvorna rejält dragna över huvudet och såg nog inte speciellt mycket längre fram än till sina tår. Jag övervägde att plinga men jag var så nära och tänkte att det kanske skulle få dem att reagera och göra någon sidledsförflyttning som inte skulle vara så bra för mig, de gick ändå rätt bra på kanten så jag fick realtivt gott om plats. Bara det att när jag susade förbi så blev killen närmast helt överrumplad och skrek till och hoppade åt sidan, stackarn.
Nä nu ska jag nog vara lite effektiv igen, nu ska jag in i klassrummet och fixa lite innan det är dags för att åka.
Kommentarer
Trackback
