Ont överallt
Matchen igår var väl egentligen inte tuffare än någon annan vi spelat hittills i år men min kropp känns som om den har blivit överkörd av en stor lastbil. Jag skäms när jag tänker på matchen, dessutom inser jag att det kommer typ vara omöjligt för oss att ta några som helst poäng till i år. Igår hade vi i stort sett det bästa laget vi kan ha, vi saknade inte någon av de ordinarie spelarna iaf och hur ska det då gå resten av matcherna när åtminstonde två av de bättre i laget kommer saknas? Visst kan vi spela klart mycket bättre än vi gjorde igår, det är vad jag alltid inbillar mig iaf men med tanke på att vi alltid är så där dåliga kanske jag helt enkelt borde inse fakta - vi är inte bättre!
Jag läste nyss mitt förra inlägg och jag inser att jag glömde skriva att jag tyckte Barcelona var det bättre laget sett över andra halvlek. Tycker också om mycket av det Mourinho sa efter matchen. Angående messi var det något i stil med "Jag tyckte han skulle få rött, domarna kanske såg bättre." och angående spelet ungefär "Det som skillde lagen åt var tur. Barcelona hade tur och kunde efter målet spela runt bollen och göra det de vill." man kan inte påstå att Barcelona inte är skickliga på att passa och att hålla bollen inom laget, men man kan påstå att det inte är särskilt rolig fotboll. Igår lyckades inte real spela rolig fotboll heller, men förhoppningsvis gör de det nästa match.
Idag har jag inte gjort mycket alls. Legat och degat i soffan som vanligt på mina lediga dagar. Jag vill inte att den här dagen ska ta slut, det får gärna vara precis den här söndagen hur länge som helst. Kan inte riktigt förklara känslan men det har att göra med att det snart är jullov, jag längtar verkligen efter det men jag vet att det kommer försvinna så fort. Nu är det så nära att jag nästan njuter av det redan nu, speciellt idag eftersom jag är helt ledig. Nu låter det ju nästan som om jag hatar mitt jobb, vilket jag verkligen inte gör. Jag älskar det faktiskt även om det kan bryta ner mig och få mig att må väldigt dåligt i vissa stunder så kan jag inte tänka mig något som jag hellre skulle vilja göra, förutom att möjligtvis få vara assisterande coach till Mourinho eller nått sånt ;-) Jag är stolt över att vara lärare och jag identifierar mig i min proffesion, det är en del av mig. Men jag älskar faktiskt mitt privata liv också och njuter av de lediga stunderna. Dessutom vill jag inte att ettan ska ta slut, jag vill hinna njuta lite av det här första året också, för nog är det ett helvetesår på samma gång. Och så vill jag inte att mina elever redan ska börja tvåan för kraven på dem kommer bara öka och de kommer växa upp så fort. Allt det där låter kanske hur konsigt som helst.
Visst ja, imorgon ska vi ha nobelfirande. Jag måste bestämma vad jag ska ha på mig för kläder, läsa på lite om Alfred Nobel och planera morgondagen lite mer i detalj innan den här dagen är slut. Ska väl ta tag i det nu då...
Jag läste nyss mitt förra inlägg och jag inser att jag glömde skriva att jag tyckte Barcelona var det bättre laget sett över andra halvlek. Tycker också om mycket av det Mourinho sa efter matchen. Angående messi var det något i stil med "Jag tyckte han skulle få rött, domarna kanske såg bättre." och angående spelet ungefär "Det som skillde lagen åt var tur. Barcelona hade tur och kunde efter målet spela runt bollen och göra det de vill." man kan inte påstå att Barcelona inte är skickliga på att passa och att hålla bollen inom laget, men man kan påstå att det inte är särskilt rolig fotboll. Igår lyckades inte real spela rolig fotboll heller, men förhoppningsvis gör de det nästa match.
Idag har jag inte gjort mycket alls. Legat och degat i soffan som vanligt på mina lediga dagar. Jag vill inte att den här dagen ska ta slut, det får gärna vara precis den här söndagen hur länge som helst. Kan inte riktigt förklara känslan men det har att göra med att det snart är jullov, jag längtar verkligen efter det men jag vet att det kommer försvinna så fort. Nu är det så nära att jag nästan njuter av det redan nu, speciellt idag eftersom jag är helt ledig. Nu låter det ju nästan som om jag hatar mitt jobb, vilket jag verkligen inte gör. Jag älskar det faktiskt även om det kan bryta ner mig och få mig att må väldigt dåligt i vissa stunder så kan jag inte tänka mig något som jag hellre skulle vilja göra, förutom att möjligtvis få vara assisterande coach till Mourinho eller nått sånt ;-) Jag är stolt över att vara lärare och jag identifierar mig i min proffesion, det är en del av mig. Men jag älskar faktiskt mitt privata liv också och njuter av de lediga stunderna. Dessutom vill jag inte att ettan ska ta slut, jag vill hinna njuta lite av det här första året också, för nog är det ett helvetesår på samma gång. Och så vill jag inte att mina elever redan ska börja tvåan för kraven på dem kommer bara öka och de kommer växa upp så fort. Allt det där låter kanske hur konsigt som helst.
Visst ja, imorgon ska vi ha nobelfirande. Jag måste bestämma vad jag ska ha på mig för kläder, läsa på lite om Alfred Nobel och planera morgondagen lite mer i detalj innan den här dagen är slut. Ska väl ta tag i det nu då...
Kommentarer
Trackback
