Snart match...
Illamående, så det skriker om det. Gissa varför, självklart är jag nervös. Det känns som tusen fjärilar i magen, fjärilar som är dumma och bara rör runt så jag nästan blir skakig och vill kräkas. Jag svettas om händerna och har lite svårt att fokusera tankarna, alla känslor och tankar bara snurrar runt... Ena sekunden tänker jag att det absolut inte är värt det här, att jag borde sluta med allt som kan kallas sport eller idrott överhuvudtaget men egentligen vet jag ju att det här är en av sakerna som jag älskar med det. Hur berörd jag blir och hur mycket jag vill, hur mycket jag känner och hoppas.
Seriepremiär! Mot Åkersberga! Borta! På deras jubileumsdag! Halvkrasslig! Helt oförberedda! Men det ska bli kul att spela och oj vad underbart det skulle vara att vinna, jag hoppas hoppas :-) Visst det skulle kännas bättre om Tone och Mörten skulle vara med eller om vi hade haft lite fler träningar och matcher i kroppen. Visst det skulle kännas bättre om jag, anna och kicki skulle vara fullt friska. Visst det skulle kännas bättre om vi kände vår tränare bättre och hade någon trygghet i grundspel eller liknande att falla tillbaka på. Men nu är det inte så, och vi får göra det bästa vi kan med det vi har, eller hur Filip?! Med vilja och kämparglöd kan man komma långt!
Det är så mycket jag vill och önskar med dagens match. Att vi ska vara tuffa bakåt, att jag ska vara stark, ha tajming och inte tveka. Att vi ska samarbeta framåt och göra massa mål, att jag ska våga, inte tveka och fastna. Att vi ska har roligt och spela som ett lag, att jag inte är för rädd för att misslyckas istället för att våga vinna. Vissa bitar är endast mentala och andra saker mer fysiska och allt kan vi inte påverka. Men man kan alltid göra sitt bästa, och kämpa gärnet. Visa vilja och vägra vika ner sig. Med vilja och kämparglöd kan man komma långt!
Okej, mår lite bättre. Fjärilarna har nog lagt sig för att vila, jag mår bra av att veta att jag kan kämpa och verkligen göra mitt bästa. Det visar sig hur långt det räcker.
Seriepremiär! Mot Åkersberga! Borta! På deras jubileumsdag! Halvkrasslig! Helt oförberedda! Men det ska bli kul att spela och oj vad underbart det skulle vara att vinna, jag hoppas hoppas :-) Visst det skulle kännas bättre om Tone och Mörten skulle vara med eller om vi hade haft lite fler träningar och matcher i kroppen. Visst det skulle kännas bättre om jag, anna och kicki skulle vara fullt friska. Visst det skulle kännas bättre om vi kände vår tränare bättre och hade någon trygghet i grundspel eller liknande att falla tillbaka på. Men nu är det inte så, och vi får göra det bästa vi kan med det vi har, eller hur Filip?! Med vilja och kämparglöd kan man komma långt!
Det är så mycket jag vill och önskar med dagens match. Att vi ska vara tuffa bakåt, att jag ska vara stark, ha tajming och inte tveka. Att vi ska samarbeta framåt och göra massa mål, att jag ska våga, inte tveka och fastna. Att vi ska har roligt och spela som ett lag, att jag inte är för rädd för att misslyckas istället för att våga vinna. Vissa bitar är endast mentala och andra saker mer fysiska och allt kan vi inte påverka. Men man kan alltid göra sitt bästa, och kämpa gärnet. Visa vilja och vägra vika ner sig. Med vilja och kämparglöd kan man komma långt!
Okej, mår lite bättre. Fjärilarna har nog lagt sig för att vila, jag mår bra av att veta att jag kan kämpa och verkligen göra mitt bästa. Det visar sig hur långt det räcker.
Kommentarer
Trackback
