Sjukling
Jag är hemma från jobbet idag, igår var jag det också och jag har nog precis bestämt att jag ska vara hemma imorgon också. Hela hösten har jag typ varit mer eller mindre sjuk. Jag har inte mått superdåligt men aldrig blivit frisk heller. Kanske inte så konstigt eftersom jag bara har skippat löpträningarna men gjort allt annat trots tjat från min sjuksköterska i huset. Jag har varit på handbollsträningarna, visserligen har jag inte varit med på riktigt alla hela träningarna(som sist tillexempel då jag höll i träningen istället). Jag har gått till jobbet och där ansträngt min röst väldigt mycket samtidigt som jag utsatts för nya hostningar och nysningar rätt i ansiktet. Jag har spelat alla matcher, kännt att min ork inte varit riktigt där men ändå spelat för det har ju funkat. I fredags mådde jag riktigt dåligt på kvällen och var lite orolig för att jag inte skulle kunna spela varken på lördagen eller söndagen, men så mådde jag bättre och det funkade faktiskt ganska bra att spela, nästan bättre än det gjort tidigare om man ser till orken. När vi kom hem från hudik i söndags hade jag dock sprängande huvudvärk och ont lite varstans. Jag bestämde då att nu är jag trött på det här, nu ska jag bli frisk och inte ha ont överallt. Jag ska inte ignorera vad min kropp försöker berätta (iallafall inte då det är möjligt att lyssna - jag menar på lördag lär jag nog stänga av öronen). Jag bestämde att jag skulle vila från träningen på tisdagen, trots att jag visste att Filip ska hålla i den :-( (tur att jag får trösta mig med CL-match) På måndagen vaknade jag och mådde ännu sämre. Feber och igentäppt näsa, dessutom kunde jag knappt prata så då bestämde jag mig för att sjukanmäla mig också. Å jag får så dåligt samvete för jag vet att det blir jobbigt för de andra på jobbet men samtidigt är jag nöjd med beslutet för det hade inte varit lyckat att gå till jobbet. Jag kunde inte riktigt gå heller för att jag hade så ont i mitt knä. Skönt är att allt är på bättringsvägen, hälen är väl minst jobbig just nu men det är också den jag tror jag kommer få problem med igen, vet inte riktigt hur jag ska göra. Ska ju vila från träning ikväll och så tror jag att jag ska prova de andra skorna på torsdag...
Det var det negativa nu till det positiva :-)
Vi spelade b-lagsmatch mot jakan i helgen, å vann med ganska mycket, vi gjorde nog 31 mål tror jag, superbra! Visserligen hade vi ett bra lag och ett mindre bra motstånd men det var ändå skönt att vinna och känna att vi faktiskt kan göra mål.
På söndagen var det ju Hudiksvall som gällde och match mot Strand. Jag fick en present under uppvärmningen och blev så glad och rörd att jag fick tårar i ögonen, tack så väldigt mycket! Jag fick dessutom veta den mest osannolika, overkliga och otroliga sak jag hört tror jag, har verkligen inte lyckats ta in det än, Sarah (vår nya målvakt) berättade att hon bott granne med Raul och att hon sett Casillas på en gata i madrid. Jag kan inte få in i mitt huvud att någon vanlig människa kan ha bott granne med Raul, det kan inte vara sant... Aja tillbaka till matchen. Vi gjorde mål direkt, vet inte om någon utomstående kan ana hur skönt det är när vi har de matcher vi har bakom oss. Vi fortsatte dock lite trevande men snart tog vi tag i matchen ordentligt. Vi var aggresiva och tajta bakåt, vi hjälpte varandra och Lovisa var grym som vanligt. Framåt var det bättre än vi brukar spela, vilket kanske iof inte säger så mycket men vi skapade iaf en del och satte faktiskt ganska många av våra lägen. Det kändes taggat och härligt. Vi ledde med två i halvlek och pausen kändes lite nervös men ändå väldigt bra. Vi sa bra saker, var överens om att det här var vår match och att vi inte skulle ge bort något gratis. Andra halvlek var också bra, vi drog ifrån med 2-3 bollar de hämtade upp till 1 måls underläge, vi drog ifrån de hämtade upp osv. Varje gång de hämtade upp tänkte jag att nu är det kört, den tanken bara kommer eftersom det hänt så många gånger, men jag försöker alltid övertyga mig själv om motsatsen när jag spelar, så jag sa till mig själv att nej, det här klarar vi osv. Matchen slutade 24-24 och det var riktigt bittert just då för jag tycker att vi var värda båda poängen, strand var kanske värdiga ett men vi var faktiskt ännu bättre. Extra surt är det att de gör mål när det är 10 sek kvar när vi precis innan var millimeter från att lyckas sno bollen, och att jag landade illa rätt på knät när jag slängde mig för att förhindra henne från att göra mål men misslyckades med det, och för att vi har en sista chans att vinna men domaren total ignorerar att de hänger på Emma, tydligen kan man inte blåsa fikast då. Aja så här i efterhand är jag otroligt glad att vi åkte dit och fick poäng med oss hem, men framförallt är jag glad över hur roligt det var att spela och hur underbart bra jag trivs med laget. Kul var det också att se herrarna vinna mot Strand, en sämre halvlek följdes av en mycket bra andra halvlek.
Det var det negativa nu till det positiva :-)
Vi spelade b-lagsmatch mot jakan i helgen, å vann med ganska mycket, vi gjorde nog 31 mål tror jag, superbra! Visserligen hade vi ett bra lag och ett mindre bra motstånd men det var ändå skönt att vinna och känna att vi faktiskt kan göra mål.
På söndagen var det ju Hudiksvall som gällde och match mot Strand. Jag fick en present under uppvärmningen och blev så glad och rörd att jag fick tårar i ögonen, tack så väldigt mycket! Jag fick dessutom veta den mest osannolika, overkliga och otroliga sak jag hört tror jag, har verkligen inte lyckats ta in det än, Sarah (vår nya målvakt) berättade att hon bott granne med Raul och att hon sett Casillas på en gata i madrid. Jag kan inte få in i mitt huvud att någon vanlig människa kan ha bott granne med Raul, det kan inte vara sant... Aja tillbaka till matchen. Vi gjorde mål direkt, vet inte om någon utomstående kan ana hur skönt det är när vi har de matcher vi har bakom oss. Vi fortsatte dock lite trevande men snart tog vi tag i matchen ordentligt. Vi var aggresiva och tajta bakåt, vi hjälpte varandra och Lovisa var grym som vanligt. Framåt var det bättre än vi brukar spela, vilket kanske iof inte säger så mycket men vi skapade iaf en del och satte faktiskt ganska många av våra lägen. Det kändes taggat och härligt. Vi ledde med två i halvlek och pausen kändes lite nervös men ändå väldigt bra. Vi sa bra saker, var överens om att det här var vår match och att vi inte skulle ge bort något gratis. Andra halvlek var också bra, vi drog ifrån med 2-3 bollar de hämtade upp till 1 måls underläge, vi drog ifrån de hämtade upp osv. Varje gång de hämtade upp tänkte jag att nu är det kört, den tanken bara kommer eftersom det hänt så många gånger, men jag försöker alltid övertyga mig själv om motsatsen när jag spelar, så jag sa till mig själv att nej, det här klarar vi osv. Matchen slutade 24-24 och det var riktigt bittert just då för jag tycker att vi var värda båda poängen, strand var kanske värdiga ett men vi var faktiskt ännu bättre. Extra surt är det att de gör mål när det är 10 sek kvar när vi precis innan var millimeter från att lyckas sno bollen, och att jag landade illa rätt på knät när jag slängde mig för att förhindra henne från att göra mål men misslyckades med det, och för att vi har en sista chans att vinna men domaren total ignorerar att de hänger på Emma, tydligen kan man inte blåsa fikast då. Aja så här i efterhand är jag otroligt glad att vi åkte dit och fick poäng med oss hem, men framförallt är jag glad över hur roligt det var att spela och hur underbart bra jag trivs med laget. Kul var det också att se herrarna vinna mot Strand, en sämre halvlek följdes av en mycket bra andra halvlek.
Kommentarer
Trackback
