Matchdag
Idag är det många matcher som jag hoppas på. Viktigaste är ju självklart min egen (även om reals är rätt nära faktiskt) Sen är det väl herrarnas, efter det schalkes och sen b-lagsmatchen. Självklart är det kul om b-laget vinner men där har vi bara ett mål att spela för att ha kul och det hoppas jag att spelarna iaf kommer tycka att det är.
När det gäller min egen så är jag inte så nervös, iaf inte så som jag brukar. Visserligen vaknade jag och huvudet snurrade av handbollstankar men jag somnade om och när jag vaknade igen ringde jag Karin och hon konstaterade bara att vi kommer få storstryk och efter det känner jag mig faktiskt lite lugnare. Jag tycker om att vara underdog (heter det ens så, lät så konstigt) jag blir mest nervös inför de matcher som jag känner att vi borde/kan vinna. Idag känner jag verkligen att vi inte kan vinna - för att inte alla sportmänniskor här i världen ska hata mig bör jag väl förtydliga att jag alltid spelar med förhoppningen om att vinna och att jag alltid försöker göra mitt bästa i varje match. Jag är fullt medveten om att vad som helst kan hända och går inte in och ger upp det första jag gör i en match när jag säger att jag vet att vi kommer förlora - Jag har alltid tyckt bättre om att ställa in mig i görväg på dåligt resultat fastän jag samtidigt kan sikta mot stjärnorna. Målet är självklart att vinna men jag tycker om att förvänta mig ett sämre resultat. Det var likadant i skolan inför ett prov och när man gjort det eller så, jag ställde in mig på att jag inte hade gjort ganska dåligt resultat för att vara mig och så blev jag positivt överraskad när jag fick resultatet. Jag vet att detta låter helt skruvat inom idrottspsykologin och möjligt är det inte en taktik som skulle fungera på elitnivå men för mig fungerar den alldeles utmärkt :-)
Nu kan jag vara relativt lugn och bara gå in och kämpa allt vad jag har och så får vi se hur långt det räcker. Jag behöver förmodligen inte gråta i flera timmar efter matchen heller vilket jag verkligen kände för sist.
Ska bli kul som vanligt att se herrarnas match :-) Det är kul att det går bra för ett av seniorlagen i klubben iaf!
När det gäller min egen så är jag inte så nervös, iaf inte så som jag brukar. Visserligen vaknade jag och huvudet snurrade av handbollstankar men jag somnade om och när jag vaknade igen ringde jag Karin och hon konstaterade bara att vi kommer få storstryk och efter det känner jag mig faktiskt lite lugnare. Jag tycker om att vara underdog (heter det ens så, lät så konstigt) jag blir mest nervös inför de matcher som jag känner att vi borde/kan vinna. Idag känner jag verkligen att vi inte kan vinna - för att inte alla sportmänniskor här i världen ska hata mig bör jag väl förtydliga att jag alltid spelar med förhoppningen om att vinna och att jag alltid försöker göra mitt bästa i varje match. Jag är fullt medveten om att vad som helst kan hända och går inte in och ger upp det första jag gör i en match när jag säger att jag vet att vi kommer förlora - Jag har alltid tyckt bättre om att ställa in mig i görväg på dåligt resultat fastän jag samtidigt kan sikta mot stjärnorna. Målet är självklart att vinna men jag tycker om att förvänta mig ett sämre resultat. Det var likadant i skolan inför ett prov och när man gjort det eller så, jag ställde in mig på att jag inte hade gjort ganska dåligt resultat för att vara mig och så blev jag positivt överraskad när jag fick resultatet. Jag vet att detta låter helt skruvat inom idrottspsykologin och möjligt är det inte en taktik som skulle fungera på elitnivå men för mig fungerar den alldeles utmärkt :-)
Nu kan jag vara relativt lugn och bara gå in och kämpa allt vad jag har och så får vi se hur långt det räcker. Jag behöver förmodligen inte gråta i flera timmar efter matchen heller vilket jag verkligen kände för sist.
Ska bli kul som vanligt att se herrarnas match :-) Det är kul att det går bra för ett av seniorlagen i klubben iaf!
Kommentarer
Trackback
