Massa tid vid datorn
Jag har haft datorn för mig själv ända sedan jag kom hem från personalmötet strax efter åtta. Det var länge sedan märker jag. Hittills på sista tiden har jag inte hunnit med alls det jag har tänkt och velat men nu sitter jag här och vet plötsligt inte vad jag ska göra. Det har varit både jobbigt och skönt att vara borttvingad/befriad från datorn.
Jag tycker att jag är en väldigt förstående person som försöker att hela tiden ha i minnet att alla personer är/tänker/gör/vill olika. Jag lyckas för det mesta hitta åtmindstonde någon rimligen halvlogisk förklaring till det flesta andra människor säger eller framförallt gör men nu lyckas jag verkligen inte. Jag förstår inte hur de tänker, om de tänker överhuvudtaget... jag förstår inget alls faktiskt. Men men det kanske man inte alltid ska göra heller. Nu är det så här och så får vi agera utifrån det.
Förövrigt var jag på personalmöte idag. Där blev jag påmind om hur härliga och underbara människor jag jobbar med. Alla är verkligen godhjärtade och vill väl, de kan så mycket och vill så mycket. Tillsammans kommer vi kunna utvecklas något otroligt.
Det får mig att tänka på hur mycket jag skrattade och log idag. Jag känner så mycket värme och glädje på jobbet. Ler man till barnen så får man så mycket kärlek tillbaka så att man inte vet vart man ska ta vägen.
En sak till för att få ett enda inlägg att handla om så mycket olika saker som möjligt... Jag var på en föreläsning för några veckor sedan, helt underbar. Lou Rossling heter föreläsaren (författare till en bok jag rekomenderat tidigare), hon sa så mycket härligt, sorgligt, vettigt, klokt och bra. En sak som hon pratade om som verkligen är värt att tänka på är att det man tränar på blir man bra på, det man gör ofta blir man väldigt bra på. Letar man hela tiden fel och är negativ blir man ganska snabbt expert på det.
Jag tror att många har fastnat i det hjulet, i bästa fall bara när det har med vissa aspekter av ens liv att göra som jobbet eller kanske familjelivet eller kanske hobbyn (läs handbollen i mitt fall ;-)). I värsta fall har man nog fastnat i de negativa tankebanorna när det gäller allt. Undra hur bra man mår då, när man hittar fel vart man än vänder blicken, då man inte längre ser de bra sakerna för att hjärnan hela tiden är upptagen med att se allt det dåliga.
Det är viktigt att inte ge upp utan istället börja öva på att se det positiva och träna på att hitta möjligheter osv osv.
Så nog från mig för idag :-)
Jag tycker att jag är en väldigt förstående person som försöker att hela tiden ha i minnet att alla personer är/tänker/gör/vill olika. Jag lyckas för det mesta hitta åtmindstonde någon rimligen halvlogisk förklaring till det flesta andra människor säger eller framförallt gör men nu lyckas jag verkligen inte. Jag förstår inte hur de tänker, om de tänker överhuvudtaget... jag förstår inget alls faktiskt. Men men det kanske man inte alltid ska göra heller. Nu är det så här och så får vi agera utifrån det.
Förövrigt var jag på personalmöte idag. Där blev jag påmind om hur härliga och underbara människor jag jobbar med. Alla är verkligen godhjärtade och vill väl, de kan så mycket och vill så mycket. Tillsammans kommer vi kunna utvecklas något otroligt.
Det får mig att tänka på hur mycket jag skrattade och log idag. Jag känner så mycket värme och glädje på jobbet. Ler man till barnen så får man så mycket kärlek tillbaka så att man inte vet vart man ska ta vägen.
En sak till för att få ett enda inlägg att handla om så mycket olika saker som möjligt... Jag var på en föreläsning för några veckor sedan, helt underbar. Lou Rossling heter föreläsaren (författare till en bok jag rekomenderat tidigare), hon sa så mycket härligt, sorgligt, vettigt, klokt och bra. En sak som hon pratade om som verkligen är värt att tänka på är att det man tränar på blir man bra på, det man gör ofta blir man väldigt bra på. Letar man hela tiden fel och är negativ blir man ganska snabbt expert på det.
Jag tror att många har fastnat i det hjulet, i bästa fall bara när det har med vissa aspekter av ens liv att göra som jobbet eller kanske familjelivet eller kanske hobbyn (läs handbollen i mitt fall ;-)). I värsta fall har man nog fastnat i de negativa tankebanorna när det gäller allt. Undra hur bra man mår då, när man hittar fel vart man än vänder blicken, då man inte längre ser de bra sakerna för att hjärnan hela tiden är upptagen med att se allt det dåliga.
Det är viktigt att inte ge upp utan istället börja öva på att se det positiva och träna på att hitta möjligheter osv osv.
Så nog från mig för idag :-)
Kommentarer
Trackback
