Katarina Pettersson

Något tragiskt har hänt med mig, jag brukade aldrig bli sjuk, ALDRIG. Jag kommer ihåg ett tillfälle under mina skolår 1:an (lågstadiet) - 3:an (gymn) som jag var hemma från skolan och var sjuk. Under tiden jag jobbade på coop var det inte ett enda tillfälle (lite mer än ett år). Det började nog när jag jobbade på Vikskolan i väsby, efter examen. Då var jag hemma och sjuk kanske vid två tillfällen. Under förra året (läsåret) på dagis var jag nog hemma vid tre tillfällen tror jag, i höstas var jag hemma två gånger för magsjuka och så nu igen alltså. Visst jag vet att många har det mycket värre och jag klagar egentligen inte, jag är mest förvånad och aningen irriterad över att jag inte alltid är frisk längre. Man kanske kan skylla lite på mitt yrkesval. Barn bär på många aggresiva bakterier och virus, dessutom gillar de att vara supernära och kan nysa och snora rätt i ansiktet på en om man har tur. Men själva grejen är att jag inte tror att jag ens blir smittad på förskolan för det mesta. Jag blev sjuk natten mellan söndag och måndag och förra veckan var det nog inget barn som var magsjuk. Aja ännu mer typiskt var det att idag var en väldigt viktig dag som jag verkligen inte borde missat, men vad ska man göra... Idag mår jag iaf mycket bättre.

Vaknade ganska nyligen och var superirriterad för att jag drömt att jag hade missuppfattat senaste real-matchen, att de hade förlorat med 2-3 istället. Skönt var det iaf att vakna och inse att det bara varit en dröm. Tror dock inte att det hjälper så värst mycket för jag tror barcelona kommer vinna, med Messi i laget verkar de ju inte kunna förlora. Jag såg inte deras match i söndags så runt tolv funderade jag på att gå ner och titta på resultatet. Innan jag gick ner sa jag till Kjell, äh äckel-messi (jag vet att det är elakt och barnsligt att säga så) har säkert gjort tre mål och avgjort matchen. Men jag gick ner ändå, och får läsa att en magisk messi gjorde tre mål och fixade en straff som Zlatan fick äran att sätta. Jag är inte bitter. Måste han träffa storformen precis inför den viktigaste matchen på året?

Jag har också spelat match, sista seriematchen för den här säsongen. Jag brukar faktiskt vara ganska jämn och ha en ganska hög lägstanivå, iaf enligt mig själv men efter täby- och polisen- matchen undrar jag om det är något jag bara kommer kunna drömma om i fortsättningen. Jag gjorde nog mina sämsta matcher på länge. I helgen spelade jag säkert bort minst fem passar och det är faktiskt inte likt mig alls. Jag åstakom inget framåt och tappade massor bakåt. Försvaret brukar vara min starka sida även om jag har varit mer osäker de senaste åren än tidigare under min karriär. Så var inte fallet i helgen och inte förra helgen heller. Nu ska det bli underbart skönt med ett uppehåll och så får vi ser var vi hamnar sen.