Nyligen hemkommen
efter första arbetspasset på ett tag. Å det var lugnt och kul nästan hela dagen. Jag var faktiskt förvånad över att jag inte var tröttare än vad jag var efter lite drygt 3+1 timmes sömn. Tröttheten slog dock till ordentligt nu när jag landade i soffan men jag förstår ju faktiskt själv att det inte är smart att somna nu. För halv 10 är det dags för handboll på tv och min kompis Kannan kommer hit, å somnar jag nu kommer jag definitivt inte orka laga middag till oss och jag skulle omöjligt kunna somna senare ikväll så det är bara att försöka hålla sig sysselsatt, vilket inte är ett så stort bekymmer precis. Det finns en hel del att städa (konstigt när man bor på 27 kvadrat, det borde ju inte rymma så mycket och finnas så mycket ytor att städa men det gör det...). Sedan ska ju middagen förberedas. Jag tänkte bjuda Kannan på vitlöksmarinerad fläskfilé och bakad potatis med vitlökssmör med en god grönsallad till (har jag nämnt tidigare att jag älskar vitlök?). Någon annan som vill komma?
Nu backar jag aningen för att redogöra för nattens händelser. Jag ställde klockan på halv 4 men var väl inte helt vaken då. Blev iaf informerad om att Sverige låg under med 1-0 och hade sett lite skakiga ut. Klarvaken blev jag när min kära sambo skrek och förmodligen väckte hela huset vid Sveriges kvittering några minuter in i andra perioden. Sedan kunde jag ju inte direkt somna om för det var ju så spännande. Arg blev jag vid ett flertal tillfällen för jag tycker att det kändes på gränsen till uppgjort på förhand. Sverige åkte på utvisning efter utvisning medan USA fick vara kvar på banan för liknande förteelser. Trots spel i numerärt underläge titt som tätt lyckades Sverige göra 2-1 och då kändes det rätt bra och rättvist ett tag. Markström såg stabil ut som vanligt och svenskarna kämpade på ordentligt även om inte alla presterade på topp vilket vi nog har varit lite bortskämda med. USA fick kvittera till 2-2 på tok för enkelt men det kändes hoppfullt länge in i matchen. I tredje fick Sveriges kapten matchstraff för en situation som jag verkligen inte förstår. Jag påstår absolut inte att jag har några vidare hockeykunskaper men tycker ändå att jag kan få ha en åsikt och göra den hörd här på min egen blogg. Jag uppfattar inte situationen som särskilt våldsam, en amerikan åker i stort sett in i armen på svensken som visserligen inte gör sitt bästa för att undvika tackling men ändå inte ser ut att fullfölja något heller. (dessutom var det en svensk som fick en ordentlig tackling mot huvudet några minuter tidigare i slutet av andra perioden där det inte ens blev utvisning), enligt Kjell var det väl kanske inte heller det för att svensken åker med huvudet nedåt en aning men det gjorde minsann amerikanen i nästa situation också. Matchstraff innebar alltså fem minuter i numerärt underläge samt att Sverige fick klara resten av matchen utan sin kapten (han hade väl visserligen inte sin bästa dag på isen men en kapten är ju ändå ganska viktig för sitt lag, iaf en bra kapten vilket jag tror att han är). Fem minuter är ganska lång tid i hockey och det är ganska vanligt att det blir mål i power-play men det blev det inte den här gången. Sverige kämpade på som bara den och när fem minuter hade gått kändes det som om det skulle kunna gå vägen. Eftersom USA hade fått chans på chans av domarna och ändå inte var i ledningen så borde ju rent teoretiskt Sverige ha en ganska bra chans. Strax efter att Sverige blev fullt igen fick vi ett friläge. Svensken (tydligen kommer man inte ihåg alla namn när man är trött :-)) kom fri mot USA:s målvakt med en amerikan hack i häl, amerikanen tar sats med båda händerna om klubban och svingar den över benet på svensken precis innan denne ska avsluta. Enligt mig är det en bra mycket fulare grej att göra än att råka ha sin arm i vägen, domarna valde att visa ut honom i två minuter. Det som verkligen är frustrerande är att de struntar i att döma straff, kanske anser de att svensken ändå lyckas avsluta mot mål men det är väl klart att avslutet blir lidande efter den brutala kapningen som skedde precis innan, heder ska han ha istället för att han faktiskt håller sig på benen och inte bara lägger sig ner och spelar död som var och varannan idrottsman idag tyvärr gör. Det är så små marginaler som kan avgöra en match och det är väl kanske det som är tjusningen med idrott men det är ju också det som gör att man kan bli så bedrövad efteråt när marginalerna går åt fel håll. Sverige gör en ganska dålig avslutning på matchen, amerikanarna gör 3-2 och då går luften ur oss en aning. Vilket bäddar för en seger med 5-2 mot oss. Jag tycker att USA var bra och jag tycker att Sverige gör en av sina sämre matcher, fast de har ju iof inte ahaft så här tufft motstånd tidigare i turneringen så det kan ju vara svårt att säga. Å det är klart att det är tråkigt att de förlorade semin och går miste om den där finalen som man har haft så höga förhoppningar om att de ska ta sig till men jag tycker ändå vi ska vara glada och stolta över att vi har ett så bra juniorlandslag i hockey.
Nu tvärdog skrivlusten, å då är det väl bäst att avsluta då.
Nu backar jag aningen för att redogöra för nattens händelser. Jag ställde klockan på halv 4 men var väl inte helt vaken då. Blev iaf informerad om att Sverige låg under med 1-0 och hade sett lite skakiga ut. Klarvaken blev jag när min kära sambo skrek och förmodligen väckte hela huset vid Sveriges kvittering några minuter in i andra perioden. Sedan kunde jag ju inte direkt somna om för det var ju så spännande. Arg blev jag vid ett flertal tillfällen för jag tycker att det kändes på gränsen till uppgjort på förhand. Sverige åkte på utvisning efter utvisning medan USA fick vara kvar på banan för liknande förteelser. Trots spel i numerärt underläge titt som tätt lyckades Sverige göra 2-1 och då kändes det rätt bra och rättvist ett tag. Markström såg stabil ut som vanligt och svenskarna kämpade på ordentligt även om inte alla presterade på topp vilket vi nog har varit lite bortskämda med. USA fick kvittera till 2-2 på tok för enkelt men det kändes hoppfullt länge in i matchen. I tredje fick Sveriges kapten matchstraff för en situation som jag verkligen inte förstår. Jag påstår absolut inte att jag har några vidare hockeykunskaper men tycker ändå att jag kan få ha en åsikt och göra den hörd här på min egen blogg. Jag uppfattar inte situationen som särskilt våldsam, en amerikan åker i stort sett in i armen på svensken som visserligen inte gör sitt bästa för att undvika tackling men ändå inte ser ut att fullfölja något heller. (dessutom var det en svensk som fick en ordentlig tackling mot huvudet några minuter tidigare i slutet av andra perioden där det inte ens blev utvisning), enligt Kjell var det väl kanske inte heller det för att svensken åker med huvudet nedåt en aning men det gjorde minsann amerikanen i nästa situation också. Matchstraff innebar alltså fem minuter i numerärt underläge samt att Sverige fick klara resten av matchen utan sin kapten (han hade väl visserligen inte sin bästa dag på isen men en kapten är ju ändå ganska viktig för sitt lag, iaf en bra kapten vilket jag tror att han är). Fem minuter är ganska lång tid i hockey och det är ganska vanligt att det blir mål i power-play men det blev det inte den här gången. Sverige kämpade på som bara den och när fem minuter hade gått kändes det som om det skulle kunna gå vägen. Eftersom USA hade fått chans på chans av domarna och ändå inte var i ledningen så borde ju rent teoretiskt Sverige ha en ganska bra chans. Strax efter att Sverige blev fullt igen fick vi ett friläge. Svensken (tydligen kommer man inte ihåg alla namn när man är trött :-)) kom fri mot USA:s målvakt med en amerikan hack i häl, amerikanen tar sats med båda händerna om klubban och svingar den över benet på svensken precis innan denne ska avsluta. Enligt mig är det en bra mycket fulare grej att göra än att råka ha sin arm i vägen, domarna valde att visa ut honom i två minuter. Det som verkligen är frustrerande är att de struntar i att döma straff, kanske anser de att svensken ändå lyckas avsluta mot mål men det är väl klart att avslutet blir lidande efter den brutala kapningen som skedde precis innan, heder ska han ha istället för att han faktiskt håller sig på benen och inte bara lägger sig ner och spelar död som var och varannan idrottsman idag tyvärr gör. Det är så små marginaler som kan avgöra en match och det är väl kanske det som är tjusningen med idrott men det är ju också det som gör att man kan bli så bedrövad efteråt när marginalerna går åt fel håll. Sverige gör en ganska dålig avslutning på matchen, amerikanarna gör 3-2 och då går luften ur oss en aning. Vilket bäddar för en seger med 5-2 mot oss. Jag tycker att USA var bra och jag tycker att Sverige gör en av sina sämre matcher, fast de har ju iof inte ahaft så här tufft motstånd tidigare i turneringen så det kan ju vara svårt att säga. Å det är klart att det är tråkigt att de förlorade semin och går miste om den där finalen som man har haft så höga förhoppningar om att de ska ta sig till men jag tycker ändå vi ska vara glada och stolta över att vi har ett så bra juniorlandslag i hockey.
Nu tvärdog skrivlusten, å då är det väl bäst att avsluta då.
Kommentarer
Postat av: Tinna
Vad gott det lät :)
Älskar att du också använder Kannan! Snart har vi fått alla att göra det :)
Postat av: kicki
Men hallå! Kunde du inte säga till tidigare hade jag kommit!!! Blä på dej ;)
Trackback
