Vardagen börjar göra sig påmind
Det är ju tur att jag inte alltid sover halva dagen eftersom jag snart ska börja jobba igen. Jag vet inte riktigt hur jag ska göra med dygnsrytmen. Om jag har förstått det hela rätt så har juniorkronorna match åtta timmar innan jag börjar jobba och den vill jag verkligen verkligen se. Det är ju semifinal och man måste ju stötta sitt landslag. Som tur är det en röd dag den 6:e så då får jag ju vila ut ordentligt så nog ska jag överleva måndagen och tisdagen även om jag inte har sovit så mycket. Dessutom kommer det nog vara tvärlugnt på jobbet. På min avdelning är jag den enda pedagogen tillbaka tillsammans med ungefär fem barn har jag för mig så vi kommer ha två mysiga dagar innan julhelgen är definitivt slut. Iof är kanske inte trötthet det bästa man kan ta med sig till lugna dagar men men det kommer nog gå bra.
I år är nog första året som jag har ett nyårslöfte på allvar. Det kan hända att jag tänkt ut några saker tidigare men då har det verkligen inte varit så noga. I år har jag däremot bestämt mig för att ha ett som jag förhoppningsvis klarar av att följa. Kjellebrelle kommmer ha samma löfte och därför kommer man ju bli ännu mer piskad att hålla det vilket är bra för mig. Jag kan ju vara så otroligt envis, för det mesta på ett barnsligt och negativt sätt men jag borde ju verkligen kunna ta användning av envisheten och helt enkelt bestämma mig för att klara det här. jag kan vara väldigt viljestark om jag sätter den sidan till. Dessvärre brukar jag inte vilja det tillräckligt ofta för att det verkligen ska fungera.
Det kommer inte innebära särskilt stor skillnad från tidigare, jag har de senaste åren försökt vara lite mer noga med vad jag stoppar i mig och hur ofta samtidigt som jag har tränat ganska bra iaf i perioder. Jag kommer inte hålla någon sträng diet nu eller träna vansinnigt hårt men vi har vissa regler för vad och när vi får äta snask och även lite riktlinjer för hur mycket jag ska träna.
Imorgon är det cirkelträning men jag tror tyvärr inte jag ska gå på den. Tydligen är det ganska svårt att hitta en tid då fyra personer kan träffas om två av dessa är sjuksköterskor med oregelbundna arbetstider. Jag har lovat min kära mor att äta middag med henne imorgon eftersom det var enda tiden på lång tid som hon kunde hitta då alla vi kunde. Enda kravet är att jag får se Reals match som börjar nio. Kommer jag därifrån tidigt så kan jag träna men annars missar jag det den här veckan.
På tisdag börjar träningarna igen, förhoppningsvis blir det kul med handbollen igen. Jag orkar inte med all frustration och ilska en termin till så det måste helt enkelt bli nån förändring. Visserligen var det bättre på slutet då jag verkligen bestämde mig för att fokusera på ett annat sätt och göra mitt eget bästa för att utvecklas, men jag kan ju inte påstå att det var bra.
Nu är det mindre än en månad kvar till flytt, förutsatt att vi nu säljer lägenheten de närmaste dagarna. Jag tror inte jag riktigt har förstått att jag inte kommer bo kvar i min älskade lägenhet så länge till. Det känns lite konstigt för det här är verkligen min lägenhet. Jag köpte den för lite mer än sex år sedan, min pappa gjorde om hela lägenheten precis som jag ville ha den (bortskämd? det var iaf jag som stod för kostnaderna...och med tanke på att det var jag som betalade hela lägenheten som 19-åring tycker jag inte det, självklart är jag djupt tacksam för att min pappa är så duktig och ville hjälpa mig med den). Det faktum att det är mitt första egna boendet tror jag gör att jag känner lite extra för den så lite sorgligt ska det bli att inte ha den kvar. Samtidigt som jag absolut känner mig redo för det, den har varit helt perfekt för mig under mina studentår och jag har verkligen trivts superbra men nu börjar jag tycka att den är lite för liten, särskilt köket och det faktum att jag inte har något sovrum, det ska bli underbart att slippa en stege för att komma i säng :-)
I år är nog första året som jag har ett nyårslöfte på allvar. Det kan hända att jag tänkt ut några saker tidigare men då har det verkligen inte varit så noga. I år har jag däremot bestämt mig för att ha ett som jag förhoppningsvis klarar av att följa. Kjellebrelle kommmer ha samma löfte och därför kommer man ju bli ännu mer piskad att hålla det vilket är bra för mig. Jag kan ju vara så otroligt envis, för det mesta på ett barnsligt och negativt sätt men jag borde ju verkligen kunna ta användning av envisheten och helt enkelt bestämma mig för att klara det här. jag kan vara väldigt viljestark om jag sätter den sidan till. Dessvärre brukar jag inte vilja det tillräckligt ofta för att det verkligen ska fungera.
Det kommer inte innebära särskilt stor skillnad från tidigare, jag har de senaste åren försökt vara lite mer noga med vad jag stoppar i mig och hur ofta samtidigt som jag har tränat ganska bra iaf i perioder. Jag kommer inte hålla någon sträng diet nu eller träna vansinnigt hårt men vi har vissa regler för vad och när vi får äta snask och även lite riktlinjer för hur mycket jag ska träna.
Imorgon är det cirkelträning men jag tror tyvärr inte jag ska gå på den. Tydligen är det ganska svårt att hitta en tid då fyra personer kan träffas om två av dessa är sjuksköterskor med oregelbundna arbetstider. Jag har lovat min kära mor att äta middag med henne imorgon eftersom det var enda tiden på lång tid som hon kunde hitta då alla vi kunde. Enda kravet är att jag får se Reals match som börjar nio. Kommer jag därifrån tidigt så kan jag träna men annars missar jag det den här veckan.
På tisdag börjar träningarna igen, förhoppningsvis blir det kul med handbollen igen. Jag orkar inte med all frustration och ilska en termin till så det måste helt enkelt bli nån förändring. Visserligen var det bättre på slutet då jag verkligen bestämde mig för att fokusera på ett annat sätt och göra mitt eget bästa för att utvecklas, men jag kan ju inte påstå att det var bra.
Nu är det mindre än en månad kvar till flytt, förutsatt att vi nu säljer lägenheten de närmaste dagarna. Jag tror inte jag riktigt har förstått att jag inte kommer bo kvar i min älskade lägenhet så länge till. Det känns lite konstigt för det här är verkligen min lägenhet. Jag köpte den för lite mer än sex år sedan, min pappa gjorde om hela lägenheten precis som jag ville ha den (bortskämd? det var iaf jag som stod för kostnaderna...och med tanke på att det var jag som betalade hela lägenheten som 19-åring tycker jag inte det, självklart är jag djupt tacksam för att min pappa är så duktig och ville hjälpa mig med den). Det faktum att det är mitt första egna boendet tror jag gör att jag känner lite extra för den så lite sorgligt ska det bli att inte ha den kvar. Samtidigt som jag absolut känner mig redo för det, den har varit helt perfekt för mig under mina studentår och jag har verkligen trivts superbra men nu börjar jag tycka att den är lite för liten, särskilt köket och det faktum att jag inte har något sovrum, det ska bli underbart att slippa en stege för att komma i säng :-)
Kommentarer
Trackback
