Byggstartmöte

Imorgon ska vi på byggstartmöte kl 7.00. Jag är inte alltför taggad inför det eftersom det är så tidigt på morgonen. Men det är ju väldigt skönt att bygget äntligen har sats igång och det känns som om inflytten iallafall kryper närmare sakta men säkert.
Mindre bra känns det att vi fortfarande inte har specillet många ideer när det gäller tapeter och det ska vi ha bestämt när som helts nu. Det är inte alltför lätt att hitta tapeter man trivs med. Extra svårt tycker jag att det blir eftersom man har så dålig koll på hur huset slutligen kommer se ut, hur långa väggarna är exakt och hur vi kommer vilja möblera osv, men men i värsta fall får vi väl tapetsera om efter ett litet tag. Jag har surfat runt och provtapetserat lite på nätet och det är inte helt lätt. En tapet som ser bra ut på en närbild kan se ganska hemsk ut på en överblick över ett helt rum.
Efter mötet imorgon blir det direkt till jobbet för en lång arbetsdag, jag stänger på måndagar och stängningar är faktiskt inte helt roliga, de är generellt sett de segaste dagarna. Efter jobbet är det 45 min till styrelsemötet, egentligen borde jag komma igång med min löpträning igen och det skulle vart perfekt imorgon mellan jobbet och mötet men jag har på tok för ont i min tå för att ens orka tänka på att röra mig överhuvudtaget så det lär nog bli att jag stannar och planerar ett tag på jobbet istället.
Det kommer bli en lång dag imorgon helt enkelt så snart är det väl dags att knyta sig.

Dagens höjdpunkt var nog när vi zappade mellan tvkanalerna och på ettan såg ett skidlopp. Det var spännande värre och jag som inte är insatt i skidsport överhuvudtaget skulle nog kalla det kortstafett. Kommer inte ihåg vad första svensken hette, kanske Fredriksson eller Fredrik eller nått liknande, iaf vi började titta när han kämpade som bara den för att hålla sig nära ettan och tvåan inför sista växlingen. Björn Lind (kanske han hette) stod och väntade och verkade laddad värre. Växlingen skedde och Lind tog snabbt igen det lilla försprånget de andra två hade och hela varvet var väldigt spännande och på upploppet fullständigt exploderade svensken och fick krafter som de andra två inte hade något som helst gensvar på och gled enkelt förbi de andra. Vi hejade på och skrek som två skidgalningar i soffan för att precis när svensken gått i mål inse att det var en OS-klassiker. Lite dum kände man sig när man insåg att det inte alls var live men men jag bjuder på den.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0