Katarina Pettersson

Jag fattade knappt att det var match förrän jag slutade jobba. Man hinner ju inte tänka på det så mycket på jobbet vilket säkert mest är positivt i mitt fall eftersom jag annars mår så illa. Det lilla jag tänkte handlade om min j-la stortår som jag är fruktansvärt trött på vid det här laget. Jag måste ju säga att jag faktiskt tvivlade rätt bra på om jag skulle kunna spela ens.
Jag hade svårt att gå och det gjorde ont bara av att nudda strumpan så det kändes inte så kul. När jag satte på mig handbollsskorna kände jag ändå att det inte blev så mycket värre så jag bestämde mig för att testa. Det gjorde dock konstant ont av att bara gå så på boll-lekis försökte jag stå mest still och annars haltade jag lite. När vi började värma upp var jag nära på att ge upp men jag körde vidare och efter ett tag funkade det faktiskt rätt okej att springa, insåg dock att det absolut inte gick lika bra att springa i sidled och baklänges. Sidled klarar man sig ju bra utan att göra särskilt mycket på match men jag insåg att det kan vara bra att backa på match. Jag som normalt är superlångsam på  att komma ut från försvararna när jag har satsat fram blev nu helt hopplös jag fick stå stilla ett tag och typ gå tillbaka...

Det kändes ganska avslaget och inte allt för positivt inför matchen. Jag vet ju att alla vill vinna, och att alla vill ge allt och ändå får vi inte riktigt ut det, förstår inte varför. Matchen började och jag var helt värdelös, vi hade ingen som helst fart i spelet och vi lyckades inte få igång något samarbete, varken framåt eller bakåt. Jag kände på en gång att jag inte vågade stega ordentligt och som tidigare skrivet så kunde jag inte backa ut ordentligt när jag väl satsat framåt. Fokus för mig hamnade ju på helt fel saker, hela tiden försökte jag övertyga mig själv om att satsa hundra och hela tiden kände jag av hur ont det gjorde i tån. Blä det var helt hemskt att spela första halvlek för utöver allt det med tån så orkade jag verkligen ingenting. jag blev trött på en gång fast det kändes som om tempot typ var ännu lägre än de senaste matcherna då det knappt varit gå-tempo. Konstigt nog drog inte rimbo ifrån särskilt mycket i början trots att vi spelade uruselt, de var inte speciellt bra dom heller men de var ändå sjukt mycket bättre än oss, att vi lyckades hålla relativit jämna steg berodde bara på att vi har underbara Lovi i mål, hon räddade hur mycket som helst i början av matchen och fortsatte spela bra tills hon gav upp och gick av. (Lovi - Jag tycker synd om dig för att du får stå och bara ta emot skit som vi släpper igenom hela tiden. Samtidigt är jag lite avundsjuk på att det aldrig är ditt fel att vi förlorar, att du kan få stå där och ensam kunna briljera i ett annars så mediokert lag.)
I halvlek kom Linnea och då kände jag att det nog är för lagets bästa att jag inte spelade mer. Jag tänkte att de andra får bättre flyt om de spelar det de orkar, jag tycker oftast det är jobbigt och blir ryckigt när man knappt hinner börja spela innan man ska gå ut igen, vilket lasse även hade poängterat under rimbos time-out. Så jag började på bänken, å fy fan vad irriterande det var att sitta där och känna att man inte kan påverka överhuvudtaget. Så jag blev sugen på att spela igen men då tänkte jag på hur jag spelat tidigare och den prestationen skulle inte hjälpa minsta lilla så jag satt kvar. Tillslut blev det så att jag gick in igen och i andra lyckades jag faktiskt tagga till litegrann och få fokus på spelet för det mesta, vilket kändes väldigt skönt.
Sen hände det jag varit så otroligt rädd för hela matchen. Någon annan nuddade min fot, fy vad larvigt att det ska göra så otroligt ont. Jag fick en rätt ordentlig smäll med två raka armar mot bröstet/halsen vid ett genombrott vilket inte var skönt men en hundradels sekund senare vek sig bara benen på mig. Jag förstod nästan inte vad som hände först men sen blev jag medveten om smärtan och fy fan vad ont det gjorde, å sen blev jag medveten om att jag låg på planen och det kan jag ju inte riktigt göra så jag tog mig upp och tror jag haltade av planen medan tårarna sprutade. Som tur var gick den värsta smärtan över på en gång.
Matchen var inte bra, vi förlorade som vanligt, vi släppte in pinsamt mycket mål framförallt med tanke på hur inte bra rimbo var men det är sånt man kommer över fort. Saker som är världsliga och egentligen inte betyder så mycket i slutändan. Precis i slutet av matchen hände dock något tragiskt som faktiskt betyder mycket, som påverkar mycket. Stackars stackars Danni slog i huvudet och var tvungen att åka in till sjukhuset för att hon landade så illa. Som tur är verkar hon må relativt bra nu.




Efter vår match spelade herrarna match. De var bra tycker jag, på det stora hela det bättre laget. Det var dock ett tag i andra halvlek som det kändes som om de aldrig skulle kunna vinna och ändå så lyckades de vända på läget och vinna. Det tycker jag är starkt och framförallt eftersom de gjorde precis samma sak mot enköping.


Så den fjärde handbollsmatchen jag bevittnade på kort tid (jag skippar sverigematchen för jag är trött på att skriva och har egentligen inget att skriva om den) Täby-Åkersberga. Som det ser ut nu kommer vi åka ur div 2, vet inte vad jag tycker om det riktigt, klart det skulle va tråkigt men med den truppen vi har nu och som vi spelar kanske det är lika bra... aja vi har iaf en liten bättre chans att hålla oss kvar om det går dåligt för lag som typ täby så rent krasst tjänade vi på en bergavinst i fredags men det var inte därför jag åkte dit med förhoppningen om att de skulle vinna. Av någon anledning känner jag större agg mot täby än mot åkersberga och hejar alltid på berga så länge de möter täby.
Jag var helt säker på att å skulle vinna mot t, att t saknade sina unga spelare och en del äldre också gjorde saken bara ännu mer definitiv. Men å spelade inte direkt sin bästa match och de brände alla sina lägen, framförallt sina straffar så matchen var helt jämn, länge länge. Tror t startade med en avbytare och redan i första halvlek var det en spelare i t som fick direkt rött kort, hon spelade etta och kapade armen på en å-spelare som precis skulle skjuta, helt rätt bedömning i mina ögon, händer dock rätt ofta att spelare bara får en tvåa för en sån situation. T plockade ner en yngre tjej från läktaren och spelade vidare, lyckades rätt bra men det såg inte ut som om de var särskilt bra. Jag tycker å alltid känns så starka och stabila bakåt när vi möter dem men så tycker jag inte att det alltid såg ut igår, antagligen beror det väl på att t har spelare som lyckas bättre framåt kanske jag vet inte... Agge och Johanna spelade, tycker faktiskt inte agge var den sämre av de två spelmässigt. Hon gjorde nog minst två mål och lyckades ganska bra bakåt. Johanna lyckades inte med mycket alls, det såg ut som om hon var rädd och spelade väldigt tveksamt för det mesta (hon har ju precis kommit tillbaka efter en knäskada). Hon sköt massor i blocket och gjorde inte ett enda mål från nio meter, inte som jag såg iaf. Man såg på henne att hon blev mer och mer irriterad och jag bara väntade på att hon skulle göra något fult. Vid två tre tillfällen tror jag att hon sparkar undan benen på motståndarna men det är inte supertydligt och jag kan inte lova att det var avsiktligt. I kanske mitten på andra eller nått så får hon dock psykbryt, hon brottar typ ner när å är i uppspelningsfasen, inte tokfult men en otroligt klar tvåa då ställer hon sig upp och å-spelaren ligger kvar bakom henne och när hon börjar röra sig ifrån situationen sparkar hon rejält bakåt och träffar spelaren rätt i huvudet. Jag är helt övertygad om att hon gör det avsiktligt och jag skäms så otroligt mycket för hennes beteende, jag skäms också för att jag en gång i tiden har spelat med henne. Hon får såklart rött kort och på väg av planen ryker hon ihop med en av å-spelarna. Jag är faktiskt riktigt imponerad över hur å skötte allt. Jag tror jag hade blivit tokig om någon sparkat någon i mitt lag, sen hade jag kanske inte flugit på henne för den sakens skulle för något sånt tror jag inte att jag skulle göra faktiskt men ändå. Den här å-spelaren som hon rök ihop med på väg av planen var helt vansinnig (helt rätt), hon skakade i hela kroppen för att hon försökte behärska sin ilska. jag vet inte exakt vad som hände men jag antar att hon sa något till johanna som direkt svarade med att hotfullt gå fram till henne. jag trodde verkligen att de skulle flyga på varandra men å-spelaren valde the higher road och gick därifrån, heder till henne! Iaf Johanna kliver upp på läktaren eftersom hon fick rött och hamnar självklart i berga-klacken där hon fortsätter att skämma ut sig. Såg inte hur det började men det blev iaf slagsmål mellan henne och en tjej, de ramlade nästan över kanten och ner på plan igen. t-spelar får tillslut ner johanna på planen igen och hon får gå av planen genom att först passera hela å-laget. Är så imponerad över att ingen av dem verkar göra minsta lilla ansats till att hetsa henne så hon lyckas faktiskt gå av planen utan att skämma ut sig ännu mer (som om det ens var möjligt). Jag förstår verkligen inte hur man fungerar när man beter sig så där och jag hoppas verkligen att hon blir anmäld om inte till förbundet så till polisen för konsekvenser av sånt där uppträdande är ju ett måste. dessutom borde t ta avstånd från en spelare som henne.
Kommer ihåg många hemska och fula saker hon gjort när hon spelade i vallentuna och jag skämdes ideligen över att spela i samma lag som henne. Kommer ihåg att jag störde mig väldigt mycket på att hon blev uttagen trots vissa saker hon gjorde på planen. Visserligen blev hon avstängd av klubben vid ett tillfälle men då gick det även så långt som till en anmälan till förbundet och avstängning från dem också men då var det faktiskt inte i närheten av lika hemskt som det här tycker jag.
Vad jag är glad över att jag spelar i ett lag med underbara människor som inte gör att jag måste skämmas över deras beteende. Hellre åker jag ur tvåan och trean än att beblandar mig med spelare med den saknaden av moral och heder i kroppen som hon uppvisade igår.
Kanske elakt att namnge detta men å andra sidan är det ju inte direkt så att det är mer än en handfull personer som läser denna blogg... och å andra sidan tycker jag inte hon förtjänar bättre...