Katarina Pettersson

Jag öppnade idag och hade en lugn dag på jobbet kan man ju säga, på min avdelning var det 10 barn istället för 19 så allt för ansträngande dag var det inte. Trots det var jag supertrött när jag kom hem, jag har sovit typ två timmar och det var helt underbart. Nu doftar det mat i hela huset och på nedervåningen verkar det pågå en biljardmatch på största allvar. De skriker nästan lika högt som jag gjorde när domaren dömde bort rauls mål i el clasico. Raul förresten, han blir tydligen också borta resten av säsongen :-( Kanske har han spelat sin sista match i den vita tröjan, det hoppas jag verkligen inte för det kommer inte vara riktigt samma sak utan honom. Jag är så otroligt glad och tacksam över att jag hann se honom live i Madrid. Han gjorde dessutom mål den matchen jag var där så bättre kunde det ju knappast ha blivit. Nä nu ska jag nog gå ner och va social, vi har ju flera gäster i huset.


Åh måste bara skriva att det var underbart kul i torsdags, jag åkte hem med en helt fantastisk känsla från träningen och det brukar inte förekomma så värst ofta om någon skulle undra. Jag fick höra något som jag aldrig hört förut från en tränare eller annan handbollsintresserad människa, något som jag själv aldrig riktigt har tänkt på och som dessutom när jag provade det kändes så fantastiskt bra. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Skratta över att man efter 19 år, eller nått kan lära sig något helt nytt. Gråta för att jag aldrig tänkt eller hört en så självklar och banal sak förut under mina 19 år inom handbollen...

maten är klar :-)