Katarina Pettersson

Tänk att man kan bli så löjligt glad av något som sker långt borta, som egentligen inte rör mig alls men ändå har så stor påverkan på mitt liv och mitt humör. Igår var det ju match, ingen kalasmatch kanske men tre viktiga poäng plockades och ännu viktigare för mig var att Raul var på planen. Han fick komma in efter dryga kvarten för att Van der Vaart skadade sig, synd eftersom V d V är en av de spelare som jag tycker visat mest kämparglöd under säsongen (särskilt tråkigt att han missar resten av säsongen) men kul eftersom min favorit fick speltid. Blev lite förvånad dock för jag trodde nästan Kaká skulle bli inbytt fast han kanske inte har formen för 75 min riktigt än. Vid ett tillfälle väljer kameramännen eller bildproducenterna, eller vem det nu är som bestämmer, att visa Raul som applåderar och manar fram sitt lag åh jag blir alldeles varm innombords. Där har jag det svart på vitt varför han är den största för mig, han har spelat hur länge som helst, säsong efter säsong, med egoister och med härliga lagkamrater, med bra tränare och med dåliga, med förtroende från allt och alla och raka motsatsen men hans inställning har alltid varit densamma. Hans hjärta har alltid funnits där, han har alltid gjort sitt bästa och försöker ständigt höja lagmoralen och kämparglöden hos sitt lag. Han är den optimala lagkaptenen, punkt slut.
Jag blev så underbart glad när han gjorde mål, han blev nog ännu gladare om man litar på hans kroppsspråk åh då blev jag bara ännu gladare. Förövrigt måste jag också nämna att Guti nog blev närapå lika glad han och det är ju också underbart och visar att hans hjärta också slår för real madrid (och kanske lite extra för raul), lite tråkigare var det kanske att han fick ta sina glädjeskutt helt för sig själv utan en enda spelare att krama men vi väljer att tro att det berodde på att det helt enkelt inte fanns någon i närheten.
Precis efter målet blev min hjälte utbytt, skadad igen. Sprained ankle är det typ stukad fot? Undra hur länge han blir borta? Hoppas han får va med de sista matcherna och hoppas hoppas att han stannar i real ett år till.

"Playing here is always special for me. I got hurt on a play before I scored, but all that matters is that this team remains competitive and is still in the title hunt."

Han sätter alltid laget främst!

Precis efter det blev iaf en Zaragoza spelare utvisad, det kan man väl säga att de hade tjänat ihop, Jag tycker att det var länge sedan jag såg en match med så mycket fula utfall. Flera avsiktligt fula grejer och det stod faktiskt nog nästan bara Zaragoza för, de filmade även mycket men det gjorde ju real också och det gör ju alla lag tyvärr. Eftersom Zaragoza inte hade haft ett enda halvfarligt anfall tidigare kändes det ganska bra även om jag nästan aldrig helt kan koppla av under reals matcher. Men tji fick jag, en vacker pass och dåligt försvarsspel gav Zaragoza 1 mål och helt plötsligt kändes det väldigt väldigt jobbigt.
Kaká fick komma in de sista 15 eller nått sånt, Gago fick då lämna planen efter att ha gjort en helt okej insats med en del bra passar i uppspelen men samtidigt inget märkvärdigt. Kaká fjorde det ritkigt bra även om vissa passar och bollkontakter såg lite slarviga och okontrollerade. Han blev farlig direkt men den duktiga Zaragoza-målvakten räddade ett skott från ganska dålig vinkel. Kaká räddade tre-poängaren med ett kyligt mål framspelad av Ronaldo som btw även passade fram till raul vid 1-0 målet.

Oj vad klockan är mycket nu måste jag ner och hänga tvätten. Tiden går fort när man har roligt...