Känslan är fortfarande att jag är gammal...
Igår var jag på Lovisas studentskiva, det var kul även om jag inte kunde släppa tanken på hur gammal jag kände mig. Jag var ju klart äldst där utöver lärarna. Skönt var det att Kicki var med som faktiskt bara är några timmar yngre än jag. Jag umgås ju en hel del med småttingar (om man endast ser till ålder och jämför med min egen...) och det är ofta jag känner av att jag är äldre men det är ju något speciellt när det är en studentskiva. Dels blir man så extremt påmind om sin egen studenttid och inser hur många år som förflutit sedan dess och dels är det 99,9 % 18-19 åringar på dessa skivor.
Jag tycker att det är lite skrämmande hur många år som passerat sedan jag tog studenten och ibland kan jag längta tillbaka till den tiden då livet på något sätt var så bekymmersfritt och ansvarslöst samtidigt som minsta lilla sak kunde förgöra hela ens egna värld. Kommer dock snabbt på andra tankar och inser hur bra jag mår i nuet och att jag verkligen är nöjd med vart jag är idag. Jag tycker att det låter hemskt att jag är 26 år och att det är 7 år sedan jag tog studenten men när jag sedan tänker efter och inser vad jag har gjort och hunnit med dessa år så känns det faktiskt bara bra. Jag är väldigt nöjd med att jag vet vad jag vill jobba med och att jag har genomgått en högskoleutbildning inom proffessionen. Jag har rest litegrann dessa år och upplevt saker som jag är otroligt tacksam över. Jag har köpt och sålt en lägenhet som jag dels har älskat att bo i men som dessutom också har kunnat ge mig en bra grund för framtiden. Jag har köpt ett hus och är i startgropen för framtiden som känns underbar och ljus. Jag har påbörjat en karriär som känns helt rätt och utvecklats som både människa och pedagog.
Utöver det har jag träffat massa människor som betyder oerhört mycket för mig. Det är inte illa för lilla mig, helt klart storlt och nöjd :-)
Jag tycker att det är lite skrämmande hur många år som passerat sedan jag tog studenten och ibland kan jag längta tillbaka till den tiden då livet på något sätt var så bekymmersfritt och ansvarslöst samtidigt som minsta lilla sak kunde förgöra hela ens egna värld. Kommer dock snabbt på andra tankar och inser hur bra jag mår i nuet och att jag verkligen är nöjd med vart jag är idag. Jag tycker att det låter hemskt att jag är 26 år och att det är 7 år sedan jag tog studenten men när jag sedan tänker efter och inser vad jag har gjort och hunnit med dessa år så känns det faktiskt bara bra. Jag är väldigt nöjd med att jag vet vad jag vill jobba med och att jag har genomgått en högskoleutbildning inom proffessionen. Jag har rest litegrann dessa år och upplevt saker som jag är otroligt tacksam över. Jag har köpt och sålt en lägenhet som jag dels har älskat att bo i men som dessutom också har kunnat ge mig en bra grund för framtiden. Jag har köpt ett hus och är i startgropen för framtiden som känns underbar och ljus. Jag har påbörjat en karriär som känns helt rätt och utvecklats som både människa och pedagog.
Utöver det har jag träffat massa människor som betyder oerhört mycket för mig. Det är inte illa för lilla mig, helt klart storlt och nöjd :-)
Kommentarer
Trackback
