Vem behöver väckarklocka när man har rutiner!
Jag har verkligen aldrig i hela mitt liv varit en morgonmänniska. Förrän möjligtvis nu då. Och jag vet faktiskt inte om jag tycker speciellt mycket om det för numera blir jag så trött på dagarna och kvällarna och nätterna. I mina ungdomens år var jag en riktig nattuggla och jag saknar faktiskt det. Jag tyckte att det var så mysigt att sitta uppe på nätterna, dessutom var jag alltid mer produktiv på de senare timmarna av dygnet. Ville jag få något gjort var det perfekt att börja efter midnatt. Skolarbetena blev i stort sett alltid gjorda mellan 1 och 5 natten innan de skulle in. Jag kunde dessutom vara uppe så länge, gå upp vid åtta dagen efter och inte vara helt lamslagen av trötthet. Även då jag försökte vara duktig och börja i tid märkte jag att det inte passade mig. Jag kunde sitta tre dagar innan och kämpa i tre timmar för att få ner några rader av arbetena men så kom den sista natten med tidspress och massa måsten och vips var allt färdigt. Klart jag valde det senare alternativet för det blev så mycket mer effektivt. Klart att det inte är kul med tidspress men samtidigt var det ett måste för att jag skulle fokusera helt och hållet på uppgiften och vara effektiv.
Numera kan jag inte alltid hålla mig vaken till filmer vid tiotiden, det är ju tragiskt. Jag behöver vara väldigt aktiv och röra på mig en del, eller åtmindstonde prata för att inte falla i sömn före 12 för det mesta. Ännu tråkigare blir det när man bor med den främsta nattugglan som finns. Timmarna tillsammans blir helt enkelt inte lika många om man sover på helt olika delar av dygnet. Det är ju heller ingen idé att jag försöker bli en nattuggla igen för då skulle nog jobbet bli lidande. Jag vill vara pigg och aktiv på jobbet, jag vill ha energi och tålamod för de små och gärna även till att själv ständigt kunna reflektera och försöka förbättra mig som pedagog eller miljön/verksamheten på förskolan. Jag får nog helt enkelt acceptera att jag har blivit en slav av rutinen och att jag troligtvis kommer vara det i fyrtio år till. Som pensionär kanske det är dags att vrida tillbaka dygnet till härliga vakna nätter och sovmornar halva dagarna.
Nu vill jag helst bara få den här dagen överstökad så att det är dags för match. Barcelona spelar kl 6, det kanske kan vara intressant att se och direkt efter spelar Real Madrid. Är dock rädd att jag kommer vara ledsen och irriterad efter matcherna, men det är ju jag nästan alltid rädd för. Jag är en person som alltid tippar det värsta när det gäller matcher, främst mina egna men även Reals och Sveriges.
Numera kan jag inte alltid hålla mig vaken till filmer vid tiotiden, det är ju tragiskt. Jag behöver vara väldigt aktiv och röra på mig en del, eller åtmindstonde prata för att inte falla i sömn före 12 för det mesta. Ännu tråkigare blir det när man bor med den främsta nattugglan som finns. Timmarna tillsammans blir helt enkelt inte lika många om man sover på helt olika delar av dygnet. Det är ju heller ingen idé att jag försöker bli en nattuggla igen för då skulle nog jobbet bli lidande. Jag vill vara pigg och aktiv på jobbet, jag vill ha energi och tålamod för de små och gärna även till att själv ständigt kunna reflektera och försöka förbättra mig som pedagog eller miljön/verksamheten på förskolan. Jag får nog helt enkelt acceptera att jag har blivit en slav av rutinen och att jag troligtvis kommer vara det i fyrtio år till. Som pensionär kanske det är dags att vrida tillbaka dygnet till härliga vakna nätter och sovmornar halva dagarna.
Nu vill jag helst bara få den här dagen överstökad så att det är dags för match. Barcelona spelar kl 6, det kanske kan vara intressant att se och direkt efter spelar Real Madrid. Är dock rädd att jag kommer vara ledsen och irriterad efter matcherna, men det är ju jag nästan alltid rädd för. Jag är en person som alltid tippar det värsta när det gäller matcher, främst mina egna men även Reals och Sveriges.
Kommentarer
Trackback
