Katarina Pettersson

Jag har nästan inte lust att skriva om matchen för jag har egentligen ingen vidare lust att tänka tillbaka på den, så illa var det. Jag var dålig, laget spelade dåligt och stämningen var dålig. Så här i efterhand känns det som om allt var dåligt även om det kanske fanns lite ljusglimtar om man letar riktigt noga. Vi är ett lag som verkligen har problem när vi möter stora starka defensiva spelare och det är väl ändå vad man kan kalla täby. Vi inledde inte bra, vi fick inte något ordentligt flyt i spelet och tempot var på tok för dåligt. Ändå ledde vi hela första halvlek tror jag, förutom kanske första minuten. Och det kändes som om vi skulle vinna just eftersom vi inte var bra men ändå lyckades täby vara ännu sämre. Dom gjorde en hel del tekniska fel och äntligen har jag varit med om att domare dömer stegfel när vi möter dem och ändå lyckas vi alltså förlora. Vi hade en del tur i första, iaf med målen. Det kändes som stolpe in ibland och den turen försvann i andra tillsammans med att vi tappade det lilla spel vi hade. Det resulterade i att de kröp närmre och närmre och var ikapp och förbi. Igår ville täby mer, de hade tydligare struktur på deras spel och vi kändes avslagna och oinspirerade. Hoppas att det är omvänt när vi möter dom i serien för vi behöver ta poäng mot dom, det ska vi verkligen göra egentligen tycker jag.