Katarina Pettersson

När jag blir sjuk blir jag riktigt ynklig, den minsta lilla flickan som finns på denna jord som helst av allt bara skulle krypa till min mamma och gråta, och jag tror banne mig att min sambo är likadan. Han har visserligen 38 graders feber och då får man väl klaga en aning. Det är nog faktiskt första gången sen vi träffades som han är sjuk, han har ju varit förkyld och så men aldrig ordentligt sjuk. I natt tror jag han har haft ganska hög feber för nu mår han ganska bra med 38 grader och dunkande huvudvärk. Det värsta är att ur mitt perspektiv kunde det inte ha kommit mindre lägligt. Jag kommer säkert bli smittad för jag har redan nu lite känningar i halsen och det var så det började för min babe. Imorgon är det seriepremiär och missar jag den är det kanske inte världens miss värre är det om jag skulle vara sjuk på måndag. Då ska jag nämligen till Norrköping med tre kollegor och gå på en dyr tvådagarskurs. Vi ska sova borta och det skulle nog inte vara så populärt om man ställde in i sista minuten. Vi åker kl 6 på morgonen och jag tror att de kommer ha svårt att hitta en ersättare då. Hade det inte varit för den nya influensan hade det inte varit så  jobbigt. Blir jag sjuk så hade jag kunna åka ändå tycker jag men nu vet man ju inte om det är influensan och då kan man ju inte riktigt utsätta de andra för att smittas. Aja kanske är mitt imunförsvar så starkt att det inte bryter ut på mig, man kan ju alltid hoppas. Annars lär jag ligga sjuk imorgon för det gick oerhört fort för sjuklingen här hemma. Han hade känningar i halsen igår, fick ont under dagen, huvudvärk på em och feberfrossa mitt i natten.