Katarina Pettersson

Jag kom nyss hem från personalmöte och föräldramöte och står och steker pannkakor. Vi ska nämligen på långutflykt imorgon och min favoritmatsäck är pannkakor. Jag är faktiskt riktigt glad och nöjd nu efter föräldramötet för jag känner att jag har vuxit och utvecklats en del sen förra mötet (6 månader sedan). Jag tycker verkligen inte om att stå i centrum och avskyr att prata inför andra vuxna människor. Jag försöker dock att utmana mig själv och göra saker som jag inte är helt bekväm med. Nu kände jag lite ytterligare press inför mötet eftersom jag nyligen blivit avdelningsansvarig och då har det största ansvaret av oss. Jag ska inte påstå att mötet var perfekt eller ens väldigt bra men jag är ändå nöjd med det jag fick sagt och hur jag sa det, men det som jag egentligen är mest stolt och nöjd över är mina egna känslor, före, under och efter mötet. Jag känner mig lite mer säker i min pedagogroll och det märker jag varje dag med barnen men också under såna här tillfällen.
Imorgon går jag hemifrån strax efter sju och kommer hem vid halv 11, känns inte alltför kul faktiskt. Men men jag har själv planerat det intensivt för att ha det lugnare nästa vecka så jag får bita i det sura äpplet.