Genus och jämlikhet
På mitt jobb har vi en pedagogisk samordnare som kort och gott ansvarar för pedagogiken i våra förskolor. Det tycker jag är helt underbart och det var mycket därför jag valde att tacka ja till tjänsten. Det ger mig och mina kollegor en bra möjlighet att utvecklas som pedagoger och skapa bra förskolor. I praktiken betyder det att vi ibland får uppgifter och träffas för att diskutera, reflektera och få bra information, i stora grupper och i små. Idag var det jag och fem andra som träffades tillsammans med vår samordnare. Vi träffades för ungefär en månad sen också och fick då en uppgift att göra på förskolan tills idag. Mötet idag handlade framförallt om genus och en jämlik förskola och det var verkligen precis som vanligt jätte intressant. Vi fick en del årtal upplästa för oss där något hade hänt på jämställdhetsfronten (mest lagar och förordningar) och det är verkligen skrämmande hur nyligen mycket av de saker jag tar för givet har blivit etablerat i samhället i form av lagar. En sak som visserligen bestämdes för ganska länge sedan (på slutet av 1800-talet tror jag det var) var att kvinnor som var 25 år och ogifta kunde förklaras myndiga men om de sedan gifte sig togs myndigheten bort och kvinnan blev slav under mannen. Fy jag blir irriterad på det, även om det är mer än hundra år sedan tycker jag att det är skandal. Jag är glad att jag är kvinna och jag är tacksam över att jag lever idag. Även om vi fortfarande har mycket att jobba med när det handlar om jämlikhet så tycker jag verkligen att vi har kommit en bra bit på väg.
Det är intressant hur pojkar och flickor blir bemötta och behandlade på olika sätt pga deras kön. Jag har tänkt och tänkt på hur jag själv gör och tycker självklart att jag är rättvis och behandlar dem lika men omedvetet gör jag säkert en hel del saker jag inte borde som förstärker istället för att motverka de traditionella könsstereotyperna. Generellt sätt är vi snabbare på att tillgodose pojkars behov än flickors och det kan jag verkligen hålla med om. Många situationer fungarar smidigare och bättre om vi ser till att ordna med pojkarna först. Egentligen handlar det inte om att de är killar och att vi därför väljer att tillexempel hjälper dem med påklädning först utan att de generellt sett är livligare och mer rastlösa och kan behöva hjälp/underhållning för att inte urarta och störa de andra. Vilket självklart är helt fel på sätt och vis. Vi försöker få situationen så lätthantlig som möjligt men på samma gång visar vi att är man stökig och stör så får man hjälp och uppmärksamhet först.
Jag tycker ändå att förskolan har kommit långt i genustänket. Vi diskuterar och reflekterar kring det, och arbetar medvetet för att motverka de traditionella könsrollerna. Det som jag tycker är jobbigt är att man blir motarbetad av många föräldrar och framförallt det kommersiella samhället. Går du in i en leksaksaffär finns det supertydliga budskap om vad du ska bli intresserad av som tjej och vad du ska tycka är roligt som kille. Likadant är det med leksakstidiningar, de sidorna med dockor har rosa bakgrundsfärg och stjärnor och hjärtan osv, samtidigt som de sidorna med bilar och lego är mörka, blåa eller svarta. Ska du köpa kläder så finns det inte mycket som är neutralt nuförtiden utan det är väldigt mycket som är superduper flickigt, det ska va rosa och lila med glitter, paljetter eller blommor på samtidigt som killarna har kläder som visar monster och starwars i mörka kläder. Jag har inte studerat detta närmare utan det är bara en känsla jag fått, vilket på sätt och vis skrämmer mig ännu mer. För det är något jag har observerat utan att ens titta närmare eller vara direkt insatt i frågan och därför måste det vara väldigt tydligt, eller så finns ju den pyttelilla möjligheten att jag har fel.
Nu ska jag ladda inför matchen imorgon. Jag hoppas hoppas verkligen att det blir roligare imorgon. Det skulle vara härligt om vi lyckades vinna men ännu bättre om vi skulle råka spela bra. Det allra allra viktigaste är dock att jag ska kunna gå därifrån glad känner jag. Inte irriterad över 500 saker som jag inte kan påverka särskilt mycket.
Det är intressant hur pojkar och flickor blir bemötta och behandlade på olika sätt pga deras kön. Jag har tänkt och tänkt på hur jag själv gör och tycker självklart att jag är rättvis och behandlar dem lika men omedvetet gör jag säkert en hel del saker jag inte borde som förstärker istället för att motverka de traditionella könsstereotyperna. Generellt sätt är vi snabbare på att tillgodose pojkars behov än flickors och det kan jag verkligen hålla med om. Många situationer fungarar smidigare och bättre om vi ser till att ordna med pojkarna först. Egentligen handlar det inte om att de är killar och att vi därför väljer att tillexempel hjälper dem med påklädning först utan att de generellt sett är livligare och mer rastlösa och kan behöva hjälp/underhållning för att inte urarta och störa de andra. Vilket självklart är helt fel på sätt och vis. Vi försöker få situationen så lätthantlig som möjligt men på samma gång visar vi att är man stökig och stör så får man hjälp och uppmärksamhet först.
Jag tycker ändå att förskolan har kommit långt i genustänket. Vi diskuterar och reflekterar kring det, och arbetar medvetet för att motverka de traditionella könsrollerna. Det som jag tycker är jobbigt är att man blir motarbetad av många föräldrar och framförallt det kommersiella samhället. Går du in i en leksaksaffär finns det supertydliga budskap om vad du ska bli intresserad av som tjej och vad du ska tycka är roligt som kille. Likadant är det med leksakstidiningar, de sidorna med dockor har rosa bakgrundsfärg och stjärnor och hjärtan osv, samtidigt som de sidorna med bilar och lego är mörka, blåa eller svarta. Ska du köpa kläder så finns det inte mycket som är neutralt nuförtiden utan det är väldigt mycket som är superduper flickigt, det ska va rosa och lila med glitter, paljetter eller blommor på samtidigt som killarna har kläder som visar monster och starwars i mörka kläder. Jag har inte studerat detta närmare utan det är bara en känsla jag fått, vilket på sätt och vis skrämmer mig ännu mer. För det är något jag har observerat utan att ens titta närmare eller vara direkt insatt i frågan och därför måste det vara väldigt tydligt, eller så finns ju den pyttelilla möjligheten att jag har fel.
Nu ska jag ladda inför matchen imorgon. Jag hoppas hoppas verkligen att det blir roligare imorgon. Det skulle vara härligt om vi lyckades vinna men ännu bättre om vi skulle råka spela bra. Det allra allra viktigaste är dock att jag ska kunna gå därifrån glad känner jag. Inte irriterad över 500 saker som jag inte kan påverka särskilt mycket.
Kommentarer
Trackback
