Katarina Pettersson

Okej, uppladdningen inför träningen var sämsta tänkbara. Vi hade ett lagmöte, där vi beviserligen såg att många kan komma på tisdagar innan träningen. Jag blev förbannad och ville helst bara gå därifrån på mötet. Jag blir så frustrerad och irriterad och vet inte riktigt vart jag ska ta vägen, sådana känslor vill jag helst bearbeta själv eller möjligtvis med någon som står mig riktigt riktigt nära. Jag har svårt att hantera dem vettigt i ett rum fullt av folk. Min barnsliga envishet ställer dessutom till det och ibland blir jag ganska trångsynt. Aja jag förstår mycket av det som sas och kan acceptera en del men sen är det andra saker som jag tycker är det egentliga problemet som det inte finns någon enkel och bra lösning på och som det framförallt känns som om vissa struntar i och istället letar andra fel. Tanken slog mig säkert minst tio gånger, nej nu lägger jag av, jag orkar inte mer.
Inför träningen hade jag dock bestämt mig för att inte låta mina känslor och tankar styra så mycket och jag är faktiskt riktigt stolt över hur jag hanterade allt. Jag släppte alla mina bekymmer och ilskna negativa tankar (behövde visserligen kanske 10-15 min på mig, men det var kanske inte så konstigt eftersom mötet var i direkt anslutning till träningen). och fokuserade enbart på handboll. Så det viktigaste målet klarade jag galant, det gäller bara att fortsätta med det.
Ett annat mål jag hade var försvarsspelet, att kunna gå på känsla. Jag spelade nog nästan inget försvar alls idag faktiskt. Jag var täckare en gång och det tycker jag gick sådär. jag gick absolut på känsla och ibland kom jag riktigt bra men ibland riktigt värdelöst också.
Slutligen så hade jag som mål att skjuta hårt, hm jo det tycker jag faktiskt att jag gjorde. Alltså att jag satsade i alla avslut fullt ut. Visserligen tänkte jag en del på placering och undvika täck osv men jag tycker ändå att jag hela tiden satsade på styrka också, även från 6m vilket jag inte alltid brukar göra. Jag är framförallt mer nöjd med avsluten idag, det kändes som om jag hittade mer rätt än jag gjort på sista tiden. Någon förbannelse har vilat över mig de senaste två-tre månaderna när det gäller stolp och ribbträffar, men den märkte jag inte av alls idag faktiskt. Vi hade en övning som passade perfekt för ett mål jag hade inför förra matchen så då bestämde jag mig för att verkligen satsa på det. (Satsa 110% in i läget) Även här är jag nöjd, det var några gånger när jag ångrade mig och borde gått själv och satsat ännu mer på eget läge men det var också flera gånger som jag verkligen kände att jag rusade rätt in i luckan och det är jag glad över.
Jag lämnade träningen idag med en mer positiv känsla än vad jag gjort på länge (efter en träning) förutom träningen som Magnus höll i såklart. Det behövdes efter mötet, kanske var det tack vare mötet, kanske inte. Jag tror jag ska låta bli att överanalysera det och bara njuta av att jag mådde bra efter en träning och kände att jag hade fått ut något av den iaf.