Katarina Pettersson

Nu är det mindre än tio kvar av Sveriges match mot Kongo och efter en katastrofal första halvlek leker äntligen svenskorna. Det stod 9-9 i halvlek och det har vi vår målvakt Gabriella Kain att tacka, hon hade nog en räddningsprocent på närmare 60. Kongo spelade 3-2-1 vilket var kul att se, tycker att de gjorde det helt okej men det berodde kanske mest på att Sverige inte gav dem någon ordentlig fight. Kongoneserna (säger man så?) mötte spelare som inte kom i varken fart eller med bestämdhet och de få lägena vi fick förvaltade vi inte riktigt. Framåt var väl Gulden hyfsad och Johanna Ahlm ganska bra, den sistnämde skadade dock foten efter ett tag och då såg anfallsspelet katastrofalt ut. Försvarsspelet kändes ganska osäkert hela första halvlek, eller kanske inte de tre första minutrarna. Kongo vann nästan alla man-man lägen vilket jag inte hade förväntat mig. Som jag nämnde tidigare storspelade dock vår målvakt och vi kunde därför hänga med resultatmässigt in i halvleksvilan. I andra kom ett nytt lag ut på planen. Sverige kändes plötsligt piggare och hungrigare. Tina Flognman visade härlig vilja och stort kunnande. Med henne kändes försvaret plötsligt ganska stabilt och hon skapade ytor och lägen framåt och när det var hon som avslutade satt bollen. Nu är matchen slut och avslutningen visade väl på lite brist i koncentrationen men det är ju skönt att vi vinner med 28-19 efter en katastrofal första halvlek. Tjugo tekniska fel hade vi visst sa Robert Perlskog precis, det är ju inte bra och vissa av felpassarna i första var verkligen pinsamma. Det var kul att se damerna men jag tror att de kommer få det tufft, de har inte direkt det lättaste motståndet framöver. Nu närmast Brasilien, de har jag dock ingen aning om fast eftersom de vann mot Frankrike lär de ju inte va helt enkla.