Madrid
Nyss hemkommen och som vanligt glad över att vara tillbaka, borta bra men hemma bäst är för det mesta väldigt sant tycker jag. Madrid var dock klart bättre än väntat, jag har egentligen aldrig haft en tanke på att resa till Madrid för stadens skull utan anledningen till att vi reste dit var en enda, REAL MADRID. Vi kom fram till staden runt sex i fredags efter att ha varit på resande fot i ungefär tio timmar om man räknar från dörr till dörr. Vi gav oss själklart genast ut på staden för att se vad den hade att erbjuda. Det var lite småkallt och duggade en del ibland men det var en mysig promenad med en hel del fotograferande som varade i några timmar tills vi begav oss åter till hotellet pga trötthet och kylan, men oj vad man hinner se mycket på bara några timmar. Nästa dag var vädret bättre, ganska klart men inte så varmt, ganska lagom faktiskt. Vi begav oss återigen ut på vandring och fick se mer av Madrid som verkligen växte i mina ögon. Jag kan tycka att det är härligt att gå omkring och titta på gamla vackra byggnader och konststycken i form av fontäner eller statyer osv. och då är verkligen Madrid rätt stad att vandra runt i känns det som. Ett stort plus är enligt mig växtligheten och grönskan i staden. Parkerna är fantastiska, de är väldigt många och de är dessutom väldigt stora och vackra. Efter att ha vandrat runt i några timmar begav vi oss till Estadio Santiago Bernabeu för att gå på en rundtur där. Det var underbart att få gå runt där i verkligheten, när jag såg den gröna planen fick jag nästan tårar i ögonen så starkt berördes jag (det är väl ingen hemlighet att jag är relativt känslig :-)). Det var en mäktig känsla iaf att få gå där mitt i Rauls teritorium. Jag har sett arenan så många gånger på tv och drömt om att få vara där och uppleva allt på riktigt och det var verkligen stort att få göra det.
Ännu större var det självklart att sen på söndagen få se mitt älskade Real spela. Det känns nästan som en saga för god för att vara sann så här i efterhand. Jag har innan försökt att intala mig att det inte spelar så stor roll hur det går i matchen, att det inte gör något om de skulle förlora eller inte göra något mål osv. Jag har till och med försökt säga till mig själv att det inte är av största betydelse om Raul skulle spela eller inte. Detta var självklart inte sant. Jag ville att arenan skulle vara nästan fullsatt och jag ville verkligen att Real skulle vinna och mest av allt ville jag se min stora idol spela. Att alla dessa drömmar uppfylldes var helt otroligt och bäst av allt var nog att Raul fick göra mål, jag kan inte ens beskriva känslan inom mig när han petade in den. Det enda jag kan säga var att det var sann glädje och lycka och sådan tillfredsställelse. Innan målet satt jag där och var glad och tacksam över att få vara där men lite orolig över att jag skulle åka därifrån en gnutta besviken men när han gjorde mål var det som att inget annat längre spelade någon roll. Åh vad jag är glad att vi åkte dit, jag kommer minnas matchen med sån glädje och platsen Raul och Real har i mitt hjärta växte ytterligare :-)
Matchen i övrigt kanske inte var den bästa direkt, men jag njöt av vartenda ögonblick ändå. Jag tycker att Pepe ska ha beröm, han sliter alltid som ett sjur och befinner sig i stort sett alltid helt perfekt placerad. Cannavaro tycker jag om men den här matchen tycker jag att han kom in fel i flera situationer, som tur var blev det inte några direkta farligheter utav det men det kändes lite osäkert. Lass njuter jag verkligen av att se spela, jag är så glad över den värvningen, jag har saknat Makelele ända sedan han slutade i Madrid och det känns som om de äntligen har hittat en värdig ersättare. Lass springer konstant och kämpar verkligen om varje boll. Ibland förstår jag inte hur han kan hinna från spelare till spelare och han är så säker med bollen. Han bryter bra och spelar nästan alltid enkelt och säkert och det tycker jag om, det är inte heller enkelt på ett tråkigt sätt utan han väljer bra alternativ som trots att de egentligen kanska är svårare och lite mer osäkra ändå blir så enkla och säkra. Jag är dock lite besviken eller snarare förundrad över den gång han föll långt upp på offensiv planhalva och låg kvar en bra stund, han verkade inte ha superont när han väl kom upp och han brukar ju verkligen inte falla lätt så jag undrar vad som egentligen hände eftersom det nästan blev farligt eftersom Valladolid fick ett numerärt övertag och kontringsläge. Robben låg bakom det mesta av Reals anfallsspel, han är så snabb och duktig med bollen. Den hrä matchen var han dessutom väldigt osjälvisk, nästan lite för osjälvisk till och med. Det är synd bara att han ska söka så mycket frisparkar. Det är så mycket roligare att se spelare som försöker så på benen i alla lägen. Självklart måste jag även nämna Casillas, han utger en känsla av stabilitet och trygghet. Synd var det att Ramos var avstängd men men det gjorde faktiskt inget alls nästan, jag har ju faktiskt redan sett honom spela live (Sverige-Spanien på råsunda) och nu lyckades ju Real vinna ändå. Om Ramos hade varit med tror jag dock att Real kunde ha gjort några mer mål, visst Torres skötte sig klanderfritt i stort sett men han är ju absolut inte lika farlig frammåt och stabil bakåt som Ramos och då hade nog inte heller Lass behövt gå ner på högerbacken jag tycker verklkigen han ska vara en defensiv klippa på mittfältet. Jag tyckte faktiskt inte om ett enda av Juande Ramos byten, det enda Guti lyckades med var den målgivande passen till Robben och Gago tycker jag inte tillförde något speciellt. Van det Vaart var iof bättre än jag sett honom på länge så det bytet var väl ok.
Jag vill dessutom passa på att tala gott om attityden hos publiken i Spanien. Alla var glada och positiva och det blev inte något bråk eller ens hetsigt bland supportrarna vilket det tyvärr alldeles för ofta blir här i Sverige. Kontrollerna för att släppa in oss på arenan var så gott som obefintliga. en tjej precis före oss hade med sig en ganska stor handväska och den bad faktiskt en vakt henne att öppna men sen fick hon stänga den på en gång. Jag önskar att det någon dag blir likadant här i Sverige. Att de vågar släppa in folk utan visitation på matcher för att de vet att bråk kommer troligtvis inte förekomma, fotbollen kommer då istället bli precis vad den ska vara en stor fest helt enkelt.
Nä nu ska jag nog titta igenom bilderna från resan, kommer kanske upp någon noggrant utvald här snart...
Ännu större var det självklart att sen på söndagen få se mitt älskade Real spela. Det känns nästan som en saga för god för att vara sann så här i efterhand. Jag har innan försökt att intala mig att det inte spelar så stor roll hur det går i matchen, att det inte gör något om de skulle förlora eller inte göra något mål osv. Jag har till och med försökt säga till mig själv att det inte är av största betydelse om Raul skulle spela eller inte. Detta var självklart inte sant. Jag ville att arenan skulle vara nästan fullsatt och jag ville verkligen att Real skulle vinna och mest av allt ville jag se min stora idol spela. Att alla dessa drömmar uppfylldes var helt otroligt och bäst av allt var nog att Raul fick göra mål, jag kan inte ens beskriva känslan inom mig när han petade in den. Det enda jag kan säga var att det var sann glädje och lycka och sådan tillfredsställelse. Innan målet satt jag där och var glad och tacksam över att få vara där men lite orolig över att jag skulle åka därifrån en gnutta besviken men när han gjorde mål var det som att inget annat längre spelade någon roll. Åh vad jag är glad att vi åkte dit, jag kommer minnas matchen med sån glädje och platsen Raul och Real har i mitt hjärta växte ytterligare :-)
Matchen i övrigt kanske inte var den bästa direkt, men jag njöt av vartenda ögonblick ändå. Jag tycker att Pepe ska ha beröm, han sliter alltid som ett sjur och befinner sig i stort sett alltid helt perfekt placerad. Cannavaro tycker jag om men den här matchen tycker jag att han kom in fel i flera situationer, som tur var blev det inte några direkta farligheter utav det men det kändes lite osäkert. Lass njuter jag verkligen av att se spela, jag är så glad över den värvningen, jag har saknat Makelele ända sedan han slutade i Madrid och det känns som om de äntligen har hittat en värdig ersättare. Lass springer konstant och kämpar verkligen om varje boll. Ibland förstår jag inte hur han kan hinna från spelare till spelare och han är så säker med bollen. Han bryter bra och spelar nästan alltid enkelt och säkert och det tycker jag om, det är inte heller enkelt på ett tråkigt sätt utan han väljer bra alternativ som trots att de egentligen kanska är svårare och lite mer osäkra ändå blir så enkla och säkra. Jag är dock lite besviken eller snarare förundrad över den gång han föll långt upp på offensiv planhalva och låg kvar en bra stund, han verkade inte ha superont när han väl kom upp och han brukar ju verkligen inte falla lätt så jag undrar vad som egentligen hände eftersom det nästan blev farligt eftersom Valladolid fick ett numerärt övertag och kontringsläge. Robben låg bakom det mesta av Reals anfallsspel, han är så snabb och duktig med bollen. Den hrä matchen var han dessutom väldigt osjälvisk, nästan lite för osjälvisk till och med. Det är synd bara att han ska söka så mycket frisparkar. Det är så mycket roligare att se spelare som försöker så på benen i alla lägen. Självklart måste jag även nämna Casillas, han utger en känsla av stabilitet och trygghet. Synd var det att Ramos var avstängd men men det gjorde faktiskt inget alls nästan, jag har ju faktiskt redan sett honom spela live (Sverige-Spanien på råsunda) och nu lyckades ju Real vinna ändå. Om Ramos hade varit med tror jag dock att Real kunde ha gjort några mer mål, visst Torres skötte sig klanderfritt i stort sett men han är ju absolut inte lika farlig frammåt och stabil bakåt som Ramos och då hade nog inte heller Lass behövt gå ner på högerbacken jag tycker verklkigen han ska vara en defensiv klippa på mittfältet. Jag tyckte faktiskt inte om ett enda av Juande Ramos byten, det enda Guti lyckades med var den målgivande passen till Robben och Gago tycker jag inte tillförde något speciellt. Van det Vaart var iof bättre än jag sett honom på länge så det bytet var väl ok.
Jag vill dessutom passa på att tala gott om attityden hos publiken i Spanien. Alla var glada och positiva och det blev inte något bråk eller ens hetsigt bland supportrarna vilket det tyvärr alldeles för ofta blir här i Sverige. Kontrollerna för att släppa in oss på arenan var så gott som obefintliga. en tjej precis före oss hade med sig en ganska stor handväska och den bad faktiskt en vakt henne att öppna men sen fick hon stänga den på en gång. Jag önskar att det någon dag blir likadant här i Sverige. Att de vågar släppa in folk utan visitation på matcher för att de vet att bråk kommer troligtvis inte förekomma, fotbollen kommer då istället bli precis vad den ska vara en stor fest helt enkelt.
Nä nu ska jag nog titta igenom bilderna från resan, kommer kanske upp någon noggrant utvald här snart...
Kommentarer
Trackback
